Arne Kjellström
Vår flyglegendar Arne "Kjellis" Kjellström har lämnat oss. Det kommer att märkas på många sätt. För oss på Linköpings Flygklubb kommer hans nästan självklara närvaro att nödtorftigt bli ersatt av tankar och samtal om den flygare och flyglärare som betytt så mycket för det aktiva flyglivet i Linköping. Vad vi kommer att tänka på och prata om var den man som med sitt stora lugn och sin fantastiska flygerfarenhet var en centralgestalt, som var med och lotsade klubben fram till målet: att göra goda piloter av varje flygelev.
Vi kommer också att minnas honom som den stora arbetshästen, som under ibland stora strapatser såg till att Sveriges kraftledningsnät blev inspekterat från luften.
Hans erfarenhet var omvittnad i alla flygkretsar och de som hade förmånen att få Arne som flyglärare kan säkert alla berätta om det lugn som infann sig i flygkabinen när han lotsade fram sin adept genom flygkonstens alla delar. Efter varje lektion hade Arne med sin pedagogiska fingertoppskänsla fått eleven att komma ett steg närmare målet utan stora åthävor. Grunden till denna hans stora förmåga lades tidigt i ungdomen och Arne hann, förutom att utbilda sig till flyg- och bilmekaniker, också att som flygare tillskansa sig en enorm flygerfarenhet, vilket innebar att han samlade närmare tjugo tusen flygtimmar i sin flygdagbok fördelade på en mångfald flygplanstyper och helikopt-rar, innan han gick i pension.
Att Arne gick i pension innebar dock ingalunda att han lämnade flyget bakom sig och det är vi på klubben honom tacksamma för. Ofta återfann man honom där, alltid lika redo att ge goda råd och uppmuntrande tillrop till såväl flygelever, flygare, flygmekaniker som flyglärare.
Vi kommer att sakna Kjellis och hans råd.
Anna-Lisa Bertilsson
Anna-Lisa har lagt ner sin vandringsstav. Otaliga är de vandringsresor vi har gjort tillsammans som Finspångs Vand-rarvänner ordnat. Resor på många ställen, från Höga kusten i norr till Blekingeleden i söder och även i våra grannländer. En vår flög vi till England och vand-rade på Isle of Wight. Anna-Lisa gick alltid med raska steg.
Jag har fått ta emot så många fina kort och även postogram som är skrivna personligen till mig. Anna-Lisas förmåga att skriva fyndiga kort på vers var obeskrivlig. Jag läser dem om och om igen!
Många gånger har jag varit bjuden till Anna-Lisa och Runar på kaffe med hembakat bröd i deras vackra hem. Det är fina minnen att tänka på. Jag är glad att ha fått lära känna Anna-Lisa och ha henne som vän. Vi har upplevt mycket och haft mycket roligt ihop, bland annat på våra vandringar.
Jag saknar hennes sällskap. Jag saknar våra samtal. Jag saknar hennes humor. Jag saknar henne.
Anna-Lisas vandring är över. Det är tungt för oss som är kvar. Jag sänder en varm hälsning till hennes make Runar.