Britt Arvidsson
Dagen föds vid underbara toner. Och ger mening och innehåll dagen lång. Från tidiga år och livet igenom blev den upplevelsen Britt Arvidsson förunnad. Denna gåva av gåvornas givare kom ofta till uttryck i kretsen av sångarvänner. På detta tema sjöng Britt, imitativt som sånglärkan med den klockrena tonen. I olika former omsatte hon den sköna konsten, i kyrka, skola och i föreningsliv, som korist, tillika körledare.
Britt Arvidsson kände körlitteraturen i stort - från Palestrina, kontrapunktens mästare, in i nyare tid med Hjalmar Gullbergs och Lars-Erik Larssons "Förklädd gud" (motiven från Bibeln och grekisk antik) och med insegel som Gunnar de Frumeries "Fader vår". I så måtto var hon också trogen sin tjänst som organist och körledare i Linköpings första baptistförsamling. När den tiden kom, tog hon sig lika gärna an sångentusiaster av äldre årgång och skolade dem att sjunga både efter noter och med känsla.
En gång i världen kom inbjudan från Jussi Björlings och Siljanskörens Dalom. Britt Arvidsson och Birgittasystrarnas kör for åstad och sjöng i Leksands kyrka och runt Siljan.
Sångarminnen är legio, till exempel lusten till såväl kyrkosång i barockens anda som nationalromantik à la Hugo Alfvén och Folkungakörens repertoar under Gerhard Frankmar. Och - när det var som bäst - Folkungakörens medverkan i konserter med oratorier och passioner. Och som ett apropå berättade Britt Arvidsson om en alldeles speciell upplevelse: "... ett oförglömligt intryck av uppbyggelse och tacksägelse, då Folkungakören under Herbert Blomstedt sjöng Mozarts Requiem i Linköpings domkyrka". Tillfället fångat och förevigat av Östgöta Correspondenten i bild som hon bevarat och i ton "för den som lyhört lyssnar".
Och i detta nu, i tid för lucia, den lust till sång Britt Arvidsson hållit i helgd. "Sången som siar att vår på nytt en gång skall vakna när vintern flytt." Med orden som följer: "Vårdagar som våra drömmar vet, ljumma vindars lätta gång, sol och fågelsång."
Begravningsgudstjänst för Britt Arvidsson är utlyst till Luciadagen. Vi, hennes sångarvänner, knäpper våra händer i mässans förbön.
Gunborg Djupmark
Efter en kort tids sjukdom har Gunborg fått sluta sina dagar och kamratkedjan har mist ytterligare en värdefull länk.
Gunborg, en mycket god vän sedan tidigt 60-tal, var omtänksam och kärleksfull var hon än verkade, på jobbet, i hemmet och i den kamratkrets där vi lärde känna varandra och där vänskapen vuxit sig stark. För bara några månader sedan planerade vi en resa tillsammans, som vi gladde oss mycket åt, men livet ville något annat.
Gunborg fick sluta sina dagar i hemmet på det lugna, värdiga sätt som präglade hela hennes liv både i familje- och kamratkretsen.
Vi har förlorat en verkligt god vän men kvar har vi många ljusa minnen från alla år tillsammans med Gunborg och Hans Våra tankar går i dag till Hans och barnen Cathrine och Len-nart med familjer.