När jag stannar inför minnet av den nyligen bortgångne in-genjören Sven-Olov Garemark går mina tankar till vår gemensamma hembygd i nordöstra Småland. Sven-Olov var född en augustidag 1920 i Målilla-Gårdveda nära min egen födelsesocken Vena. Efter framgångsrika studier först i Mariannelund och sedan i Stockholm fick han en gedigen utbildning som elektroingenjör. Rikt stu-diebegåvad sökte han därefter tjänst i Brasilien och blev där placerad som försäljningschef på ett större affärsföretag i Rio.
Efter några års utlandstjänst återvände han till Sverige och slog sig ned i Linköping. Det dröjde inte länge förrän Sven-Olov blev en mycket välkänd profil i Linköping och som oerhört kunnig folkbildare började leda flera studiecirklar. Han uppskattades snart av många Linköpingsbor för sitt eminenta sätt att leda studier i olika ämnen och tilldelades stadens kulturstipendium som erfaren och kunnig folkbildare. Själv studerade han vidare vid Linköpings universitet där han slutligen kunde glädja sig åt en meriterande fil mag-examen.
Under åren som gick glömde aldrig Sven-Olov sin gamla kära hembygd i Småland. Nu får han där vila gott efter ett innehållsmättat livsverk.
*
Det blir tomt då en människa glider ur vår vardagstillvaro. Vi vill så gärna invagga oss i säkerhet, att allt ska bestå, att inget skall störa vår ro. Dagarna går, hälsan, vår största gåva, följer oss, solen går upp för välsignade arbetsdagar. Hur kan man nämna de grå? Och när kvällen kommer skänker den oss ro bland våra kära i det hem vi rett oss, för, som vi hoppas, många lugna år. Allt är så självfallet, men som en blixt tas hälsan ifrån oss.
Sven-Olov fick inte glädjas över vårsolens livgivande strålar. Stilla gick han bort denna vackra vårdagskväll. Sven-Olov kämpade tappert med sin sjukdom, men han behöver inte kämpa längre.
Sven-Olov har det bra där han är.
Mitt varmaste deltagande.
Sven-Olov Garemark