Erik Dahlberg
Dagen efter att Björsäters kyrkokör hade sjungit på konfirmationen i Björsäters kyrka (lördag den 17 maj) mottog jag budet att Erik fått sluta sina dagar. Hans sång har nu tystnat på jorden. Med stor tacksamhet och glädje kan jag se tillbaka på hans goda och trogna sångargärning i Björsäters kyrkokör, där han verkat under så många år.
Som körledare är det med stor tacksamhet man minns Erik, alltid villig att sjunga. Alltid säker i sin stämma och alltid med när kören framträdde. Otaliga är de gånger som vi träffats för att öva och framträda i kyrkan och på andra platser.
Aldrig mer får vi höra Erik med kraft och inspiriation sjunga "O, helga natt" vid jultiden.
Hans tid på jorden blev i mitt tycke alldeles för kort, men hans goda och trogna sångargärning kommer jag att bära med mig med stor tacksamhet, som ett rikt och ljust minne.
Hans goda föredöme som sångare må sporra oss till fortsatt tjänst som sångare och musiker i Björsäter, även om det just nu känns tungt och saknaden efter Erik tycks oändlig.
Erik månade även om att hans familj också med liv och lust deltog i sången och musiken. Alla vi i kören tänker nu särskilt på hans kära Solveig och barnen i deras svåra stund. Jag är övertygad om att Erik nu får sjunga med i den stora himmelska skaran som "med palm i händer lovsjunga Lammet, som de sina känner" (sv ps 325).