Margareta Philipsson
Stråle av anad klarhet
Visa oss väg ur töcknen
Mod giv åt maktlös kämpe
I detta eldens år i mitt liv miste jag en god vän sedan lång tid tillbaka. Margareta med sitt stora intresse för Östergötlands kulturarv blev upphov till vårt gemensamma arbete att börja sätta Alvastra på dagordningen, att ge vår tids människor en bild av det förflutna. Det är enastående!
Vår gemensamma hängivenhet för vårt kulturarv gjorde våra möten intensiva och berikande. Vårt senaste projekt att hos mig skapa ett rum för litterära/musikaliska möten med upptakt kommande år brann upp. Jag sörjer Margareta som en i själen närstående. Ur sorgen växer nytt. Med stolthet i anden, att kämpa mot nedbrytande hopplöshet skall jag omsluta Margaretas minne med värme och tacksamhet och ber om tröst för hennes nära på Ekströmmen.
Per Jorheden
Per och jag träffades i slutet av 1960-talet i Motala FNL-grupp. Trots åldersskillnaden, eller kanske tack vare den, kom vi väldigt bra överens.
Per var redan då en kunnig och påläst person. Dock utan att på något sätt vara besserwisser. Saklig, ödmjuk och intelligent var kännetecken. Under årens lopp lärde min hustru och jag också känna hans föräldrar, en vänskap som sedan bestått, bland annat därigenom har vårt samförstånd fortsatt.
När Per så småningom blev medlem i Motala arbetarekommun och Eköns s-förening, återuppstod våra täta kontakter. Personligen hade jag hoppats att Per skulle gå långt inom politiken, även om jag visste att han inte ville bli heltidspolitiker. Länge var Per också ansvarig för arbetarekommunens hemsida, en uppgift som han skötte på ett alldeles utmärkt och uppskattat sätt precis som han skötte övriga uppdrag han valdes till.
Det är sådana politiker som Per som partiet behöver. Av hans kaliber går det inte tretton på ett dussin. Vila i frid. I denna svåra stund går mina tankar till hans närmaste.