Johnny Pettersson
Min ungdomsvän Johnny finns inte med oss längre. Hastigt och alltför tidigt blåstes hans livslåga ut.
I mitten av sjuttiotalet var vi tillsammans all vår lediga tid. När Johnny fick körkort var vi på rullande fot. Vi besökte festplatser, kaféer och mycket, mycket annat. Ofta var vi i Johnnys föräldrahem, ett hem där man alltid kände sig välkommen.
Våra vägar skildes åt när vi blev lite äldre, men vi hade alltid tid för en pratstund så fort vi stötte ihop. Johnny avslutade alltid med: "Vi syns." Nu gör vi inte det mer och det känns sorgligt.
Mina tankar går till Johnnys familj, föräldrar, bror och många vänner. Jag är glad att jag fick vara Johnnys vän.