Ivan Andersson
Med sorg i hjärtat mottog jag budet om att Ivan har gått bort. Så hastigt, så oväntat.
Minnena susar runt Henrikshill, där Ivan har bott hela sitt liv.
Det var som mitt "barndomshem". Med glädje har jag alltid rest till Bestorp, funnit gästvänlighet och omtanke, alltid känt mig välkommen i hans hem. Det blir tomt efter Ivan, ingen längre att prata med om gamla tider. Tack Ivan för all hjälpsamhet genom åren som gått.
Mina tankar går till Ivans anhöriga i dessa dagar, till Ingrid, Ingalill, Bo och Agnetha, Åke och Sonja med familjer som alltid ställt upp för mig. Tack.
Nils Carlsson
Vi kommer alltid att känna stor tacksamhet mot Nils, som med stort engagemang och av hela sitt hjärta lade ner så mycket tid och kraft för DHR:s räkning. Han ville alla så väl och han blev en klippa, en trygghet att luta sig mot.
Nu har Nils somnat, han vaknar inte mer. Men hans minne och hans ande kommer att för alltid leva kvar.
Sov i ro.
Vännerna på DHR, Mjölby-ortens avdelning genom
Carl Gustaf
Ehrenkrona
En av mina allra mest vänfasta och värderade Mjölbyvänner har gått ur tiden. Friherre Carl Gustaf Ehrenkrona avled den 1 oktober i sitt nittiofemte levnadsår.
Han tillhörde Mjölbys äldsta och genom tiderna mest inflytelserika släktkrets, knuten till socknens båda säterier Slomarp och Hulterstad. På det förra residerade den redan på 1500-talet. Själv föddes Carl Gustaf Ehrenkrona 1909 på Hulterstad, som varit i släktens ägo alltsedan 1646 och som han förvaltade 1956-1975. Förfäderna - som också återfinns inom ätterna Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin - innehade på sin tid större delen av kvarnarna och marken i Mjölby by, var landshövdingar i Östergötland och deltog i riksstyrelsen under flera konungar.
På en solid historisk grund vilade Carl Gustaf Ehrenkronas liv. Han hade stor kunskap om de släktled som föregått honom, han vårdade respektfullt deras minne men han hemföll aldrig till att yvas över deras storverk eller att dröja kvar i det förgångnas tankevärld. Han var sällsynt väl orienterad om sin samtid och följde intresserat samhällslivets förlopp.
I mer än ett kvartssekel fick jag glädjas åt Carl Gustaf Ehrenkronas vänskap, alltsedan jag som gymnasist första gången bjöds till Hulterstad och fick del av hans och hans hustru Ullas stora gästfrihet. Trots mer än femtio års åldersskillnad fann Carl Gustaf och jag många gemensamma nämnare för alla våra samtal och sammanträffanden under årens lopp. Både Carl Gustaf och jag hade djupa rötter i Mjölbybygden. Denna representerade också anfäder till var och en av oss i riksdagen redan på 1600-talet, hans bland ridderskapet och adeln och mina i bondeståndet. Vi hade båda också tjänstgjort för svenska staten i Paris och våra Stockholmsbostäder låg ett stenkast från varandra på samma gata. Inte minst delade vi intresset för svensk historia och politik. Carl Gustafs bildning och alltigenom vänliga väsen garanterade alltid en konversation som jag hade det största utbyte av.
Carl Gustaf Ehrenkronas bortgång markerar en slutpunkt för det gamla Mjölby, som han både för mig och inte minst sin egen familj var en så värdefull länk till. När han föddes rådde ett helt annat samhälle. Hans far var då huvudman för den lokala "monarki", som åren 1760-1921 innehade patronatsrätten i Mjölby med stort inflytande över det lokala politiska livet och rätt att utse kyrkoherde och andra offentliga befattningshavare. Carl Gustaf blev den siste i sin generation, men ättens kontinuitet i Mjölby och på Hulterstad är obruten och förblir så förhoppningsvis under ännu många släktled.
Carl Gustaf Ehrenkrona kommer likt sina fäder att vigas till den sista vilan i Mjölby kyrka, som uppfördes 1771-1775 med betydande bidrag från hans namne riksrådet Carl Gustaf Ehrenkrona. Ett långt liv läggs till historien. Saknaden efter en mycket uppskattad och godhjärtad vän åtföljs av många glädjerika minnen som jag kommer att bevara med respekt och tacksamhet.