Costy Karlsson
Costy har lämnat jordelivet. Det känns vemodigt, men det är ändå med glädje och tacksamhet jag minns honom. Jag har känt honom sedan jag var i sexårsåldern och fick åka med i lastbilen. Min mor, djupt religiös, hade tydligen fullt förtroende för honom. Det hade också min far. När fabrikören Axel Holstensson hörde sig för om Costy inför en anställning som rättare på Härseby och Bromma gårdar, sade min far "de ä en redi pöjke", vilket skulle visa sig vara sant med råge. Jag fick även vara med när han köpte Gunstorp i Närke som utvecklades till ett fint lantbruksföretag. Vi kallade honom "Doktor Costy", jag tror att det kom från sönerna. Han ville dö frisk och det hade jag verkligen unnat honom. Få har väl som han så aktivt arbetat för det. Tyvärr räckte det inte ändå fram.
Hans rättframhet gjorde säkert att han trampade på en och annan öm tå. Vi hade också hårda diskussioner som dock alltid avslutades med ett förlösande skratt.
Inger Hederberg
Vännen och arbetsterapeuten Inger Hederberg har, i en ålder av 55 år, hastigt och alldeles för tidigt ryckts ur sitt livssammanhang. Vi, vänner och tidigare arbetskamrater vid Hälsouniversitetet (HU) i Linköping, minns Inger som en kraftfull "verkställare" av tänkta idéer. Hon var delaktig i uppbyggnadsarbetet av arbetsterapeututbildningen i samband med att den blev högskoleutbildning. Hon var tillika en i skaran av entusiaster som sjösatte de nya pedagogiska idéerna kring problembaserat lärande (PBL) vid HU på 1980-talet. Inger trodde på och levde efter PBL-konceptet! Hon lärde många av oss "att sitta på händerna". Så uttryckte hon allas vår traditionella benägenhet att otåligt vilja "undervisa" istället för att ha tilliten till studentens egen förmåga att ta ansvar för och själv styra sitt lärande.
Inger var pedagog! Nya idéer och diskussioner kring undervisningsformer och ämnesinnehåll fick snabbt form, struktur och flödesscheman med hennes vackra handstil. Inger visste tid-igt i livet att hon ville bli arbetsterapeut och strävade medvetet för att uppnå detta mål. Hon glödde för sitt uppdrag som arbetsterapeut och senare som lärare vid arbetsterapeututbildningen vid HU. Inger stimulerade och inspirerade oss lärare till vidareutveckling. Det som vi i dag benämner mentorskap praktiserade Inger redan på 1980-talet. Inger övergav aldrig sin professionella övertygelse om vikten av meningsfull aktivitet som en källa till hälsa och livskvalitet för individen. Hon stred intensivt för att behålla hantverkstraditionen inom såväl yrket som utbildningen och var själv en skicklig utövare av många olika hantverk.
I början på 1990-talet antog Inger en ny stor utmaning som innebar flyttning till Tromsö, där hon vid Helsefaghögskolen introducerade och realiserade PBL. Inger brydde sig om sina medmänniskor. Det var roligt och spännande att arbeta tillsammans med Inger. Allt kunde hända i hennes närhet. Inger var en färgstark personlighet. Hon gick inte alltid medströms och var i många diskussioner kontroversiell, obekväm och krävde mycket utrymme. Hon hade sålunda många bundsförvanter men också en och annan motståndare, vilket kännetecknar den människa som inte kompromissar med sina ideal utan står kvar i blåsten, mitt i det brusande livet. Vi känner alla stor tacksamhet över att ha fått lära känna Inger. Hennes sätt att vara och verka lämnar ingen oberörd!