Den som hade den stora förmånen att delta i församlingsarbetet i den lilla småländska landsförsamlingen Odensvi på femtiotalet, bär rika minnen av en fruktbar verksamhet kring den nytillträdde kyrkoherden Lage Carlsson och hans familj, hustru Carin och barnen Göran och Jonas.
Den stora prästgården fylldes in i minsta skrymsle av liv och rörelse och den unge kantorn, som just börjat sin tjänstgöring i församlingen, omslöts av prästfamiljens värme och omtänksamhet. Församlingsarbetet blomstrade, vare sig det gällde soliga skolavslutningar i sommarfagert landskap eller lysande luciatåg i vintrig omgivning, då kyrkan alltid var fylld av en talrik, förväntansfull menighet. Glädje och entusiasm präglade samarbetet mellan kyrka och skola, ett samarbete som vid denna tid fortfarande var självklart och naturligt. Men även vardagens församlingsarbete med talrika hembesök låg Lage Carlsson varmt om hjärtat. Kyrkokörens repetitioner flyttades från en mindre inspirerande skolsalsmiljö till prästgårdens stora sal med skön samvaro under körövningarna. Det var ett angenämt sätt att få god kontakt med församlingen, enligt hustru Carin, en drivande eldsjäl och en ovärderlig lojal stöttepelare i sin mans prästerliga gärning. Aldrig glömmer man de talrika sköna stunderna i prästgårdens stora trädgård, då kyrkkaffet serverades av en charmig prästfru efter väl genomförda högmässor i den vita 1700-talskyrkan vid Kyrksjöns strand.
För församlingens dåvarande kantor står det i dag ett skimmer kring åren i Odensvi. Ovärderligt är att få bära sådana minnen med sig i livet.
En god Herrens arbetare har gått ur tiden. Frid över hans ljusa minne.