Under sommarens sol nås vi av meddelandet att Sten Kauppi, 79 år, avlidit, den norrländske textilkonstnären som gick egna vägar.
Ett halvår tidigare bar jag för första gången det sista stora konstverk Sten Kauppi vävt, en biskopskåpa i gnistrande guld, rött och blått. Den är som solen, skrev Sten som redan då var så skör att han inte kunde närvara. Kåpan bär på ett leende som likt solen lyser och ger värme.
Det hade tagit tio år att väva kåpan. Min företrädare beställde den. När jag som ny biskop besökte Konstnärsgården i Rosersberg tillsammans med landshövding Rolf Wirtén och länsmuseichefen Gunnar Lindqvist hade konstnären endast en skiss att visa. Vävningen hade inte börjat.
Så vidtog några år med regelbundna besök hos den åldrande konstnären, uppmuntrande vykort från när och fjärran och småningom växte tyget i vävstolen. Som solen sken varje tråd. Jag började undra om denna kåpa kunde bäras. Blir den inte alltför prålig? Kommer den inte att lysa alltför starkt? Månne skulle kåpan blända i all sin glans?
Stens vän och livspartner Björn Lundberg kom till Linköping med kåpan. Och vid prästvigningsmässan i januari i år bar jag den i domkyrkan. Ingen nämnde ett kritiskt ord. Alla uppfattade kåpan kongenial med kyrkorummet. Och det är alldeles klart att Sten hela tiden hade Linköpings domkyrka för ögonen när han vävde.
Sten Kauppis namn kommer att förknippas med ett storartat konstnärskap. Hans verk finns att se både i sekulära och kyrkliga sammanhang.
På ett egendomligt sätt kom Sten Kauppi att få en relation till Linköpings stift. Johannelunds församling i Linköping och Motala församling beställde idel Kauppi-skrudar. Två energiska kyrkoherdar med konstnärligt sinne, Sam Aurelius och Bertil Håkansson, tog initiativ.
Linköpings domkyrka har via Risbergska fonden fått -- förutom biskopskåpan -- en vävnad som under fastetid pryder det stängda altarskåpet i Mariakapellet. Veronikas svetteduk kallas konstverket som ger betraktaren åtskillig frihet. Svetteduken återger enligt traditionen Kristi ansikte, i Kauppis verk kan Kristi ansikte återfinnas på många sätt.
För Sten Kauppis konstnärskap känner vi vördnad och tacksamhet. Själv ler han nu som solen, såsom vi får tro, och säkert plirar han med ögonen underfundigt när hans konstverk beskådas och används.
En konstnär av Guds nåde har gått ur tiden.