Ida Matilda var farmors mor till Marie-Louise Sylvan. När hon en dag fick syn på gravstenen i ett reportage i Corren hörde hon av sig.
"På Bankekinds kyrkogård, avsides i en slänt, ligger en enkel gravsten med texten "Mor 1845--1923". Mer förtäljer inte stenen. Eller är det just det den gör?" stod det i artikeln.
Den förtäljer nog i det här fallet egentligen inte om det fanns medel till en stor och pampig gravsten eller bara till en liten enkel. Utan mer om hur personen var.
-- Personligen tror jag att hon helt enkelt ville att det skulle vara en enkel gravsten, säger Marie-Louise.
Vi går runt på kyrkogården och Marie-Louise visar på flera gravar för avlidna släktingar. Ida Matildas dotter, Alma, har begravts här liksom hennes son Olof, far till Marie-Louise.
Ida Matilda föddes i Skänninge. När hon gift sig med Erik Johan Jonasson kom hon till Mutebo frälsegård i Skeda utanför Linköping. Där brukade de jorden, och där föddes enda barnet, Alma.
Men mannen dog tidigt, 1878, när lilla Alma bara var åtta år.
-- Vad gjorde man på den tiden när man blev ensam med ett barn, funderar Marie-Louise.
Vad hon har kunnat ta reda på, så fick Ida Matilda lämna gården och börja arbeta som husföreståndarinna.
-- Farmor fick följa med henne ut på arbetet.
Så småningom, när Alma vuxit upp och gift sig skaffade hon, hennes make och den lille då treårige sonen gården Unnerstad i Bankekind.
När Ida Matilda blev gammal och inte klarade sig själv flyttade hon också till Unnerstad och där levde hon sina sista år i närheten av dottern och hennes familj.
När hon dog fick hon sin gravplats på kyrkogården i byn, inte i Skeda där hennes make en gång begravdes.
-- Det var väl för svårt för min farmor att resa dit och besöka gravarna, det är nog anledningen till att Ida Matilda fick begravas här, tror Marie-Louise Sylvan.