Laisa Engblom
En glad musikant, fritidsledare och pastor fyller på söndag 50 år. Det firas som sig bör med öppet hus i bostaden.
Hon heter Laisa Engblom, föddes i Eskilstuna och växte upp i Kungsör. Hon har varit verksam på många platser i Östergötland, men de senaste åren i huvudsak i och kring Mjölby. Födelsedagsfirandet äger rum i bostaden Brotorp, utanför Väderstad.
-- När jag var fyra år, ville jag bli boxare, säger hon glatt, men så blev det inte.
I stället bestämde hon sig senare för att arbeta med de kristna idealen. Det började, när hon som arbetslös 20-åring sökte till en baptistisk bibelskola och kom in. Hon hade i yngre år gått i söndagsskola i en baptistförsamling.
Olika verksamheter i svenska och utländska baptistförsamlingar går sedan som en röd tråd genom Laisa Engbloms liv.
Hon började som ungdomsledare i Kil i Värmland, där hon hade ansvarsfullt arbete med att organisera verksamheten för 350 barn.
Efter studier hos baptisterna i Bromma blev hon fritidsledare i Rättvik. Parallellt med sina arbetsuppgifter pluggade hon på distans, och 1979 kunde hon titulera sig pastor.
Nu öppnade sig många möjligheter för henne, bland annat utomlands. I början på 1980-talet utnyttjade hon en av dem, och var i två år volontär i Nagoya i Japan. Hon turnerade sedan som föredragshållare i svenska baptistförsamlingar, innan hon for till Boston, USA, för bibelstudier.
Numera pendlar hennes intressen mellan verksamheter på hemorten Väderstad, där hon är gift med Göran Engblom från Mantorp, och en längtan efter ökade kunskaper i japanska språket. Hon har studerat japanska vid Linköpings universitet.
Den mycket utåtriktade Laisa Engblom är också musikalisk.
-- I unga år spelade jag allt möjligt, säger hon, och tänker då på blockflöjt, piano, orgel och gitarr.
I dag är gitarren huvudinstrument. Hon sjunger och spelar psalmer av svenske prästen Per Harling. Visor av Mats Paulson och Olle Adolphson tillhör också favoriterna.
Med tanke på de många sångliga kvalitéer som finns i kyrkliga kretsar, kommer det nog att sjungas en hel del på hennes födelsedag. "Ja, må hon leva" är det minsta man kan begära.