-- Christel var söt som en liten ängel men blek och blå under ögonen.
Så beskriver Anna-Greta den späda lilla flicka som fick komma till hennes fastrar i Sverige. Det blev räddningen för femåringen. Tack vare vistelsen i Karlskrona klarade hon sig från tuberkulos.
Ett halvt sekel senare sitter vi i Anna-Gretas tvårumslägenhet i Ljungsbro och bläddrar i gamla fotoalbum.
-- På bilden där är det Christel som leker. Visst är hon änglalik!
Ljungsbrokvinnan fyllde 80 i somras men har kvar sin energi och viljestyrka:
-- IM gör livsviktiga insatser runt om i världen och behöver allt stöd det kan få.
Anna-Greta överräcker det senaste numret av medlemsskriften, där hon gjort noteringar vid särskilt viktiga stycken. Det visar sig vara understrykningar och utropstecken på nästan alla de 44 sidorna.
-- Du måste läsa om koprojektet i Serbien, säger hon. Visst är det ett fantastiskt exempel på hjälp till självhjälp.
En familj får en dräktig ko. Den första kvigkalven som föds lämnas vidare till nästa familj.
IM arbetar med utbildning, sysselsättning och vård i ett 20-tal länder. Det är alltså 65 år sedan som den unga studentskan och småbarnsmamman Britta Holmström fick sin kallelse att "grunda en ny mission".
Anna-Greta Christensen påminner gärna om hennes valspråk: Hjälp ska ges i ögonhöjd, inte uppifrån och ner.
-- Jag har velat vittna om vad det betyder i praktiken.
Det gör Anna-Greta med sitt exempel från 50-talets början. Efter studier i Uppsala och en fil mag-examen (nordiska språk, litteraturhistoria och tyska) fick hon tjänst som ungdomssekreterare i Linköpings stift.
-- 1952 vistades jag några dagar vid IM:s Schwedenheim i Cloppenburg, nära holländska gränsen. Hemma hos familjen Lüers, flyktingar i sitt eget land, fanns lilla Christel. Utan närande föda kommer hon att få tbc, som så många andra här, sa min följeslagare från IM.
Vid hemkomsten frågade Anna-Greta sina två kära fastrar i Karlskrona, om de kunde ta emot Christel i sitt hem en tid. De hade tidigare en fosterdotter, som nu fick en "lillasyster", vilken snart nog pratade karlskronitiska som en infödd.
-- Och mina fastrar? Det var otroligt med hur mycket kärlek och tillgivenhet som detta lilla barn förmådde besvara deras omsorger.
Christel återvände så småningom till sin familj men kom tillbaka till Sverige för att få utbildning i barnavård. Kontakten har hela tiden varit stark.
-- Häromdagen fick jag ett lika oväntat som efterlängtat telefonsamtal från hennes mamma Hanna Lüers, mer än 90 år, som jag lärde känna i Cloppenburg 1952, berättar Anna-Greta.
Den lilla energiska Ljungsbrodamen har ett kontaktnät som sträcker sig över flera länder. Vid en tågresa i slutet av 40-talet pratade hon med fyra katolska killar från Wien, vilket resulterade i ett vänskapsband som fortfarande håller.
-- Det var roligt att en av pojkarna kom och uppvaktade mig på 80-årsdagen i somras.
Anna-Greta talar om den världsvida kyrkan som sammanhållande kraft. Hennes far Henrik Karlsson var komminister i Östra Eneby.
Genom Svenska Israelmissionen, som det hette, kom en judisk flicka att vistas i hemmet långa perioder från 1939 till 1946.
-- Ilse och jag var nästan jämnåriga och blev som systrar. Vi har sedan haft starka band genom livet.
Redan då, under tonårsstiden, blev Anna-Greta införstådd med krigets fasor och vidrigheter. Ilses mor var judinna, hennes styvfar "arisk officer" i armén. De tvingades skilja sig, på papperet, men höll ihop och återupprättade familjen efter kriget.
-- Tyvärr gick Ilses mamma bort efter kort tid. Hon hade, genom pappans försorg, hållit sig gömd i flera år.
Man förstår att familjedramat satte djupa spår hos Anna-Greta, som med tvekan vågar redogöra för händelseförloppet så här långt efteråt.
-- Sedan dess har jag stor respekt för civilkurage, säger hon.
Norrköpingsflickan hade planer på att bli lärare och vikarierade vid samrealskolan i Molkom. Sedan fick hon tjänst som Linköpings stifts ungdomssekreterare i fyra år och träffade där Magne Christensen, norsk präst som kommit till Sverige. Det blev en kärleksfull "union". Tre barn föddes i Eksjö, och i dag har Anna-Greta sex barnbarn som rår om henne.
-- Familjen bodde i Eksjö till 1972 och därefter i Ljungs prästgård. Min make gick bort 1987.
Anna-Greta jobbade i stort sett oavlönat under alla år. Det var prästfruns lott.
-- Men jag har haft ett rikt liv, understryker hon.
Några fler saker till hemmet behövs ju inte. Vid 80-årsdagen bad jubilaren sina vänner om en slant att skicka till IM. Det blev 3 000 kronor.
-- Andra som fyller jämna år får gärna ta det som ett tips.
Knytningen till IM finns alltså kvar. Anna-Greta Christensen är bland annat med i två syföreningar.
-- Ja, det heter så, men sytt har vi ju inte gjort på länge.
Däremot går det trådar åt flera håll och man gör insamlingar av olika slag. Trots ökat medlemsantal i Sverige till över 26 000 visar biståndsorganisationen ett ekonomiskt underskott för 2002. Det är ett bekymmer.
-- IM behöver mer pengar, helt enkelt. Det handlar om människors hälsa och utvecklingsmöjligheter, värde och värdighet, om handikappades integrering, om kvinnors möjligheter, om ekonomiskt nytänkande. Allt med individen i centrum!