Jag minns att pappa gick över diket för mamma. Pappa var trädgårdsmästare på Ekholmen. Det var en stor gård men i början av 1900-talet såldes marken ut. Mormor och morfar köpte då land och byggde sig en gård som hette Stora Åleryd. Nu finns det en radioaffär där den låg. Mellan Stora Åleryd och Ekholmen fanns ett djupt dike. Det fick pappa kliva över när han skulle fria till mamma. Mina föräldrar sa alltid att pappa gick över diket för mamma.
Snörräta rader
Pappa hette Granlund. När morfar dog sa mormor till pappa att - "nu får Granlund va snäll och bli bonde och ta hand om oss" -- och det gjorde han. Men trädgårdsmästaren fanns allt kvar i honom. Jag minns hur han brukade gå emellan sina snörräta rader morötter, kål och rödbetor. Tre dagar i veckan åkte pappa till stan och sålde. Men när det var skörd fick mamma åka ensam på onsdagen. Mamma var jätteduktig.
Jag var en bondunge. Det skäms jag inte för. De första två klasserna gick jag i småskolan men i tredje klass fick man byta till storskolan. Jag gick i Linnéskolan, som idag heter Birgittaskolan.
Vår gård var den sista gården i S:t Lars socken. Den lågt så långt ut man kunde komma och fortfarande vara kvar i socknen. Till skolan var det en halvmil. Det tog oss en och en halv timme att gå. Vi var en fyra-fem ungar som gick och pratade och på vägen hem satte vi oss alltid i diket och åt upp resterna av matsäcken.
Gamla kallbadhuset
Jag älskade att simma. På sommaren gick jag varenda dag och simmade i gamla kallbadhuset, vid Stångån där brandstationen ligger idag.
En sommar stukade jag foten när jag var olydig och hoppade ned i torrbrunn. Det var under skörden och alla gick till gärdet och jag fick inte följa med. Men jag ville inte gå kvar ensam hemma så när drängen kom körandes med slåttermaskinen hoppade jag upp och åkte med hängande från hans säte.
Jag skar upp benet när jag hängde där men det var så vasst att jag inget märkte. När jag kom fram frågade de -- "vad har du gjort på knäet?" -- och jag såg att köttet vällde ut. Det var ett djup sår men mina föräldrar klämde ihop kanterna och satte i några klämmor. På den tiden åkte man inte till sjukhus utan tog hand om sig hemma. Då var jag riktigt ledsen för efter olyckan fick jag inte simma på hela sommaren.
Förbjudet att blanda
När jag var åtta år började jag i flickscouterna, i S:t Lars scoutkår. Man hade olika scoutkårer för pojkar och flickor och det var strängt förbjudet att blanda. Kårerna var helt skilda, de hade till och med olika styrelser.
S:t Lars har alltid varit min församling. När jag konfirmerades gick jag med i S:t Larskören och där har jag sjungit i 72 år. Jag har sjungit jämt, alltsedan jag kunde krypa. I småskolan fick jag litet a i sång. Det var det högsta man kunde få i sådana ämnen. Min lärare tyckte att jag var så tonsäker att jag fick sjunga andrastämman, i kontrast till sopranen. Där förstörde jag min röst så sedan fick jag sjunga alt.
Tiggde det mesta
Som ungdom var jag med i S:t Lars kyrkliga ungdomsförbund, där omkring 100 ungdomar träffades och lekte. Vår ledare var komminister Bror Olding. Han stod på en stol och klappade takten och vi lekte ringlekar, "tjolitta" som det hette på slangspråk.
Samme Bror Olding startade Mors Vila. Det var ett sommarhem för trötta mödrar med många barn. Han tiggde mark till hemmet, ja, han tiggde minsann det mesta. Bror Olding var fenomenal på att tigga. Mors Vila var förresten i bruk fram till förra sommaren. Till Mors Vila fick unga mödrar komma. Bror Olding ordnade så att deras män fick äta hos sina mammor eller svärmödrar och barnen åkte på barnkoloni. Sedan fick mödrarna vila sig i 10-14 dagar, alldeles gratis.
Efter skolan började jag jobba i en speceriaffär i gamla saluhallen som sen brann ner på 60-talet. Jobbet var jätteroligt, jag var en riktig affärskvinna. Fast på vintern var det riktigt kallt därinne, en frös ju. Men det är en annan historia.
Filip Wiltgren
013-28 03 76
filip.wiltgren@corren.se
När pappa klev över diket