Naturbarn i sitt paradis

Två barn, en hund, tre katter, höns, torprenovering, fotografering, trädgårdsarbete, dong-gong, västafrikansk dans, bokläsning, konserter, bio, simning, gymövningar, fiske, långfärdsskridsko, fjällvandring, fågelskådning, sparkåkning med hunden - pust och stön!

Linköping2004-02-13 05:54

Hur ska Yvonne Widman hinna fira 60-årsdagen på måndag?

-- Det gör jag inte alls, säger hon. Jag är bjuden på spa och middag i Örebro.

Sedan blir det mottagning för anhöriga och vänner nästa lördag, den 21 februari i stället. Då har hon, symptomatiskt nog, hyrt in sig i simhallen i Vadstena.

-- Ibland ger jag mig på lite för mycket, medger Yvonne. Och tyvärr hinner jag inte handarbeta och måla som jag skulle önska.

Ett tillbyggt torp

Yvonne Widman är förskollärare och har arbetat inom barnomsorgen i Mjölby, Jönköping, Linköping, Motala och Skänninge under tiotalet år. Nu har hon en deltidstjänst i Skänninge pastorat.

Familjen, också bestående av två söner, hunden Naala och tre katter, bor i ett tillbyggt torp vid en liten sjö utanför Skänninge. Fyra rum och kök, eller fem, beroende på hur man räknar. Och så hönshus, vedhus och växthus.

-- Lite grönsaksland har jag. Det är nyttigt, både att odla och att äta.

I sjön finns kräftor, öring och ovanligt klart badvatten. Det tog tio år att hitta till paradiset.

-- På östgötaslätten är det så blåsigt men inte här. Den omgivande skogen ger oss effektivt vindskydd. Bär och svamp dessutom. Och naturupplevelser.

Sotmaja strök med

-- Härom dagen kom räven in på tomten och ville ta hundens ben, berättar hon. Och andra rovdjur har dödat våra höns. Sotmaja var den sista som strök med.

Yvonne har dock för avsikt att föda upp nya fjäderfän. Det är en trevlig hobby, den som många andra.

-- Roligt med sällskap. På landet kan det bli lite ensamt annars.

Särbon Anders har en bit att åka när de ska träffas. Och sönerna, 21 och 15 år, är ju inte alltid hemma.

-- Jag skaffade barn ovanligt sent i livet, hade så mycket att göra tidigare. Under en period var jag ute och reste i bland annat Asien och Afrika.

Var det vargar?

Men nu finns den fasta punkten i huset utanför Skänninge. Bland barn, hund och diverse andra djur, bjudna och objudna. Yvonne tror att det var mården som olovligen hälsade på i hönsgården.

-- För en tid sedan mötte Naala och jag två bastanta schäferhundar, de största jag någonsin sett. Kanske var det inte alls schäfrar?

Rädder för vargen? Inte Yvonne inte. Hon har mött betydligt farligare varelser och värre strapatser under sina resor i söder och öster.

Framtiden? Det finns mycket kvar att prova och utforska. Simma bara lugnt på 60-årsdagen!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om