Just den dikten har jag framfört ett par gånger, när en direktör och en annan uppburen byråkrat gått i pension. Responsen blev förvånansvärt god, förmodligen inte för att talet var så bra utan så kort.
Sex ord. Tre sekunder. Föredömligt obyråkratiskt, tyckte byråkraten, säkert sugen på att genast knyta upp knuten. Men han fick vänta en stund, eftersom det var en rätt högtidlig avtackning och inget vanligt knytkalas.
Slipps slips på Fars dag i morgon? Det är det våra barn som bestämmer. Om de inte av några ologiska eller ideologiska skäl avstår från det förväntade firandet.
Rent numerärt ser mitt förråd av kravatter/halsprydnader synnerligen imponerande ut, men vad passar till vad? Jag brukar prova flera olika färger och modeller och väljer sedan samma kombination som förra gången. Och förrförra. Och nästa.
Blått till rött, och några diffusa vita små prickar som dekoration. Rätt rätt men trist trist.
Så, ja tack! En riktigt raffig slips till en något ruffig far är inte fel. Knyta den kan jag själv.
Kan barnen? Det är mer tveksamt. Hur många pappor får inte bistå med avgörande insatser när den store lille sonen ska konfirmeras eller ta studenten? Erkänn!
1920 kom Mors dag till Sverige och följdes i början på 30-talet av Fars dag. Syftet med seden, importerad från USA förstås, var att stärka familjebanden. Men uppfinnaren Ann Jarvis lär ha ångrat sin skapelse, när hon märkte hur köpmännen skodde sig på högtiden. Inte bara i skoaffären.
Mors dag har också blivit omdiskuterad för att den bidragit till att konservera gamla könsmönster.
Då är det ofarligare att fira far, åtminstone i det avseendet.
I dag är både band och kärnfamilj i upplösningstillstånd på många håll. Papporna far ofta mest illa efter separationer, men förstående barn har goda möjligheter att upprätthålla och förbättra kontakterna.
Varför inte testa slipsmetoden? Låt Fars dag bli ett äkta knytkalas!
FAMILJEREDAKTÖR
Hett tips: Nu, vips, slips slipps!