q Ett scouthjärta har slutat slå. Nils-Erik har lämnat oss men lämnar kvar många scoutminnen hos oss alla.
Redan som nybliven präst i Tjärstad engagerade han sig i Kinda scoutkår. Många är de scouter som lärde känna honom som en i patrullen, såväl i avdelningsarbetet som på hajker, läger och scoutinvigningar.
Jag tänker på minnen från scoutgudstjänster på kårläger, S:t Georgsfirande och framför allt seniorscoutinvigningen på Väderskär. Den glömmer nog ingen av oss som var med. Ofta talade Nils-Erik om den på flera sätt täta stämningen. Nils Erik var Alltid Redo. Vi bevarar hans minne i våra hjärtan.
q Med sorg i hjärtat läste jag att Nils-Erik inte finns hos oss längre. Jag lärde känna honom genom hans besök på min fotvårdsklinik. Först tänkte jag: Vad pratar man med en präst om? Den oron försvann snabbt, för Nils-Erik kunde prata om allting - om människor, glädje och sorg. Han hade en stor människokunskap. Vid vår pratstund över en kopp kaffe kunde vi diskutera allt, även korsord som han bemästrade skickligt. Jag är glad att ha fått lära känna Nils-Erik, och mina tankar går även till Birgitta.