Nils Wallentoft, som fyller 80 år den 29 januari, har haft ett spännande liv. Det förstår vi när han tar emot i sin lägenhet på åttonde våningen i centrala Linköping. I hallen hänger diplom, medaljer och fotografier på väggarna. Wallentoft visar oss runt. Utsikten över stan är storslagen. Men när vi kommer fram till balkongen stelnar han till. Det är en vacker vinterdag med solsken och behaglig vind. Nils tar inte ett steg ut i den friska luften. Han förklarar:
– Jag är höjdrädd. När jag flyttade in här gick jag inte ut på balkongen de första tre veckorna. Men nu har jag lärt mig det, men det är fortfarande obehagligt så jag håller mig helst innanför balkongdörren.
Trots det lilla handikappet är Nils nöjd med tillvaron.
Det var under militärlivet på A2 på Kviberg i Göteborg som Wallentoft bestämde sig för att satsa på en militär karriär. Men våren 1960 hände något som var nära att kullkasta hans framtida militära ambitioner.
– Jag ledde en utbildning där vi skulle krypa igenom ett avloppsrör vattenfyllt och med urin-exkrement. Vi hade full utrustning med stridspackning, hjälm och k-pist som vi skulle ha med oss genom röret. Det var kallt vid tillfället. Jag drabbades av en urinvägsinfektion som sedan gick över i kronisk reumatisk sjukdom kallad Morbus Reiter och blev liggande på Sahlgrenska sjukhuset i drygt en månad, för att därefter flyttas som konvalescens till Sävsjö sanatorium.
Nu inleddes en kamp mellan Nils Wallentoft, sjukdomen och regementet. När A2 lades ner i mars 1962 flyttade han med till A1 till slutstationen Linköping. Men än en gång gjorde sig sjukdomen påmind och Nils kunde inte vara med på de obligatoriska utbildningarna. När han återvände efter sjukhusvistelsen började Nils fundera på om det var någon idé att fortsätta.
– Men jag hade lite tur och fick dessutom chansen att utbilda mig till FN-soldat. Det var 1978 som jag åkte ned till Cypern. Där blev jag ansvarig för förläggning, dessutom byggchef på campen som kvartermästare, personalansvarig och också adjutant åt kommendanten. Det var min bästa tid i FN-tjänst.
Regementet höll samtidigt på att utreda en tjänst som idrottsofficer och Wallentoft fick en förfrågan om att bli placerad på Idrottsavdelningen. Han tackade med glädje ja.
En dag frågade regementschefen Nils om han kunde hjälpa fyra ungdomar som börjat intressera sig för modern femkamp men inte hade någon förening som kunde ta hand om dem.
– Han föreslog att vi skulle starta om A1IF som lades ned i början av 60-talet. Klubben hade en fin historik bakom sig. Officerare hade allt sedan starten vid OS i Stockholm 1912 varit Sveriges ledande idrottsförening i modern femkamp och tagit tio olympiska medaljer varav fem var i guld. Här har namn som Sven Thofelt och Wille Grut, båda guldmedaljörer i Amsterdam 1928 och i London 1948 fostrats. Jag såg möjligheterna att låta både föreningen och idrottsgrenen få en renässans.
Under sommaren 1981 började Nils Wallentoft sin utbildning till regementsidrottsledare på GIS på Karlsberg i Stockholm. När den var klar blev han ansvarig för idrottsavdelningen på A1 i Linköping.
– Jag inledde omedelbart ett samarbete med Linköpings idrottsförbund. Samma år 1981 startade jag modern femkamp för ungdomar i stan.
Den moderna femkampen blommade upp igen. Nils anlitades inte bara i nationella tävlingar utan blev landslagsledare i VM och World Cup. 1989 ansvarade han för damlandslaget i Modern Femkamp vid tävlingarna i Ungern. Sammanlagt blev det över 20 tävlingar där Nils Wallentoft var lagledare.
Det är klart att han träffat många idrottsstjärnor under sin aktiva karriär som idrottsledare. Särskilt väl minns han en lunch hemma hos fotbollslegenden Nils Liedholm, när han var hemma på semester i föräldrahemmet i Valdemarsvik 1988.
Liedholm som var stor idol och tränare hemma i Rom visade upp en ödmjukhet och serverade rödvinet ”Grignogli” från egna vingården.
Vid sidan om militärlivet och den moderna femkampen kan Nils Wallentoft också visa upp en mjukare sida. Han är både konstnärligt och musikaliskt intresserad. Nils är ingen oäven porträttmålare och det måste vara skönt att på ålderns höst fått byta ut måltavlorna mot ett målarstaffli.