ÅTVIDABERG
Under sitt yrkesverksamma liv arbetade han som högstadielärare i ämnena matematik och biologi, men han har alltid engagerat sig inom flertalet andra områden: naturen, hembygden, politiken.
Bland annat hade han ett kommunalt politiskt engagemang inom socialdemokraterna och satt ordförande i hälsovårds-nämnden samt var ledamot i såväl kulturnämnden som bar-navårdsnämnden.
-- Jag har alltid tyckt att vi ska dela lika på det vi har, har han tidigare kommenterat sin politiska partitillhörighet.
När Corren nu pratar med honom inför 75-årsdagen säger han att han trappat ner en smula:
-- Vill man bevara hälsan får man nog se till att ta det lite lugnt.
Men då han börjar berätta om vad han fortfarande är engagerad i tycks det dock inte vara alltför stilla runt hans person.
Tillsammans med hustrun och Ulla Franzén-Nilsson ger han sedan åtta år tillbaka ut fyra nummer -- 20-sidiga -- per år av Yxnerums hembygdsförenings medlemstidning.
-- Man kan säga att jag tecknat mig igenom socknen, säger han.
Förutom i skrift har han alltså dokumenterat bygden i bild -- han tecknar som sagt mest. Dessutom har han fotograferat en hel del, men tänker nu även ta upp akvarellmålandet.
Av och till de senaste åren -- särskilt mycket förra sommaren -- har han ägnat tid åt att restaurera en visthusbod i Salvedal och vad som traktens äldsta profana trähus med ursprungsstockar från 1550-talet
Olle Söderbäck nämner att han aldrig kände någon abstinens när han pensionerades från skolan:
-- Det trodde jag skulle bli svårt, men inte minst trodde jag att skolan skulle få det svårt när jag slutade, ha ha ha!
Såväl Olle som skolan verkar ha gått helskinnad ur den processen. Efter pensioneringen fick han också möjlighet att ägna humaniora ett större intresse, det var något han tyckte sig ha försummat tidigare:
--- Förr var det mest naturvetenskapen som tog min tid.
De senare åren av sitt yrkesverksamma liv skrev han också läroböcker i naturvetenskapliga ämnen.
-- Nu försöker jag hänga med i lite allt möjligt, jag prenume-rerar på både Forskning & Framsteg och Fauna & Flora, ja, och så tidskriften Vår Fågelvärld.
Olle är född i Estland, närmare bestämt på Nuckö, på Birkas folkhögskola, där hans far basade. Men Olle växte inte upp där utan föräldrarna flyttade tillbaka till Sverige.
Från 1990 och tio år framåt var Olle engagerad i det kulturella, ekonomiska och tekniska samarbete som Åtvidaberg har med vänortskommunen Nuckö, bland annat finns ett utbyte mellan gymnasieskolorna i de båda kommunerna
-- Och dessutom har jag kört över en hel del till litteratur till Estland, böcker som tillhörde min far, men som nu finns på Landsmuseet i Hapsala.
Efter tio år lämnade han sina uppgifter inom det här samarbetet och erhöll då Vita Stjärnans medalj ur den estniske presidenten Meeris hand. Högtidligheten skull egentligen ha hållits i Estland, nu blev det av någon anledning estländska ambassaden i Stockholm, vilket inte blev mindre festligt, berättar Olle.
Vi talar inget om hans eventuella intressen för sällskapsyttringar som dans, men visst är Salsa något som upptar en del av Olles tid.
Salsa är en sjuårig hjärtlig fransk vallhund, som trots sina cirka 35 kilo ser sig själv som knähund.
Födelsedagen kommer Olle att fira tillsammans med barn och barnbarn.