-- Det är en sådan miljonärstillvaro, men man kan alltid drömma. Vi får se, jag tar en dag i taget och kör på.
Är det en dröm som du delar med din fru?
-- Jag har inte nämnt det för henne, vi får se vad hon säger när hon får läsa om detta i tidningen, säger Linköpingsbon Tomas Malm och skrattar.
Han är en av den östgötska fotbollens många profiler som glänste med sina konster på 1970-talet och som nu, med slitna knän men själen full av livskraft, kliver lugnt över 50-årströskeln och blickar självsäkert mot den antågande levnadsaftonen.
-- Jag har hunnit med en hel del, faktiskt, konstaterar Tomas Malm.
Corren träffar honom några dagar före den betydelsefulla onsdagen den 25 augusti då han fyller 50 år.
Den dagen tänker han skolka från jobbet, berättar Tomas Malm. Tanken är dock inte att helt gömma sig undan gratulanterna. Han kommer att ha öppet hus i sin bostad på Vårvägen 2 i Hackefors, lördagen den 28 augusti.
Hur känns det?
-- Mentalt känns det väldigt bra, jag har blivit mer erfaren och gör inte så mycket fel i livet längre. Fysiskt känns det att jag inte är 25 längre. Förr eller senare får man skavanker när man har hållit på med fotboll, säger Tomas Malm.
Högra knäet är utslitet, men han ska få det röntgat och förhoppningsvis fixat. Han säger att han gärna vill kunna hänga med i slalombacken ett tag till. Att spela fotboll är däremot uteslutet och det går inte att löpträna heller.
Om inte annat så syns det på din mage att du inte längre är så vältränad?
-- Ja, det gör det.
Jag skojar . . .
-- För ett halvt år sedan gick jag upp sex kilo på en gång. Men det här ska bort, kan jag lova, säger Tomas Malm samtidigt som han lägger händerna på den knappast synbara kalaskulan.
Du verkar må bra och kunna leva femtio år till . . .
-- Åjo, jag blir nog hundra, så känns det i dag.
Finns arvsanlaget i släkten?
-- Min mamma är 87 år och det är en ansenlig ålder. Men på pappas sida har de inte blivit så gamla.
Hans far hette Gösta och han hade i många år en sportbutik på S:t Larsgatan där Team Sportia i dag har sin klubb och företagsförsäljning. Linköpingsprofilen Gösta Malm var 71 år gammal när han gick bort i februari 1988. Hans son växte upp i bostadsområdet Tornhagen.
Tomas Malm var 10, 11 år när han började spela fotboll i Östria, som på den tiden hade sitt upptagningsområde i övre Gottfridsberg, Johannelund och Tornhagen.
-- Vi tränade på Lingvallen. Man kom hem med sönderslagna knän varenda dag, nästan.
Han spelade samtidigt ishockey i Kenty men fick så småningom sluta med det. När han började första ring kände han att det var svårt att kombinera sportintressena. Fotbollssäsongen blev längre och längre och hockeyn började tidigare och tidigare. Vid 16-årsåldern kom han med i juniorlandslaget i fotboll.
-- Det var det som var avgörande, annars tyckte jag nog nästan att ishockey var roligare, och jag upplevde mig själv som att jag var bättre i hockey än i fotboll.
Han var bara 17 år när han blev värvad till IFK. Året var 1972. Åtvidaberg var också intresserade men att han tog beslutet att gå till IFK berodde på att Björn Nordqvist blev proffs i Holland.
-- Jag såg min chans att gå in efter honom. Åtvidaberg var ett bättre lag på den tiden. Men det fick bli IFK eftersom det var lättare att platsa där.
Vad är det bästa du minns av din fotbollskarriär?
-- Debuten i Allsvenskan . . . Första matchen i IFK:s A-lag, den glömmer man inte. Jag var riktigt nervös och fick till och med gå av plan och kissa före starten, minns Tomas Malm.
Under resans gång var det många roliga lokalderbyn. Folk satt i träden runt Kopparvallen i Åtvidaberg eller fyllde Norrköpings idrottspark till sista plats.
-- Det var ett enormt tryck i fotbollen då i Östergötland och det var underbart.
Höjdpunkten på karriären var när IFK mötte Inter i UEFA-kuppen år 1972. Inter var ett världslag med fem spelare som var ordinarie i det italienska landslaget, som hade spelat VM-finalen mot Brasilien 1970.
-- Vi spelade 2-2 borta och vi gjorde en kanonmatch. Här hemma fick vi tyvärr stryk på ett skitmål så att vi inte gick vidare... Sådana minnen är alltid fantastiskt att ha med sig, säger Tomas Malm.
Han spelade sju säsonger i IFK och lade av redan som 24-åring. Han hade börjat jobba i pappans sportaffär och det blev svårt att kombinera allsvensk fotboll med arbetet.
Efter det blev det ett år i Malmslätts AIK och sedan golf för hela slanten. Livet gick ut på att jobba och umgås med vänner.
Tomas Malm var ungkarl väldigt länge. Vid 33 år gifte han sig med Ewa Henriksson. De fick tre pojkar och sportintresset har gått i arv.
1989 började han arbeta som resande försäljare av sportprodukter.
-- Det var jobbigt med allt resande. Jag hade upp till 120 nätter på hotell om året och det var tufft att vara borta från familjen och småbarnen.
För sex år sedan öppnade han butiken Active Life AB på Nygatan där han säljer exklusiva fritidskläder och skor. Det är en affärsrörelse som han stortrivs med, även om det kräver upp till 55 timmars arbete i veckan.
-- Jag tänker jobba med det här några år till, säger han.
Sedan blir Tomas Malm -- förutsatt att drömmen slår in -- kanske en "galáctico", en utländsk fotbollsstjärna i den soliga Spanien.