Fyller: 65 år den 18 mars 2002.
Familj: sönerna Andreas och Mathias, barnbarnet Nina, hunden Mimmi, katten Maja.
Bor: På Öland.
Aktuellt: Ny diktprosasamling på gång.
Den instundande 65-årsdagen kommer heller inte att hindra fortsatt flöde från hennes multifunktionella penna -- tvärtom.
-- Det är ju när man uppnår den åldern att man slipper alla måsten, pengarna ramlar in ändå, som man känner sig verkligt fri att skriva, hälsar Barbro Lindgren från sitt numera permanenta hem på Öland.
Här njuter hon som bäst av att de första blåsipporna har tittat upp och att av häromdagen ha kunnat spana in fyra tranor.
-- Det är så fantastiskt inspirerande att få leva så här nära naturen, det har jag längtat efter hela mitt liv, säger stockholmskan Barbro med eftertryck.
Och visst är en ny bok på gång. En samling prosadikter.
-- För vuxna, känner hon sig föranlåten att tillägga.
Hon skriver till musik. Under uppväxten i Bromma var den unga Barbro, född Enskog, helt inställd på att framtiden yrkesmässigt skulle ägnas åt pianospel på de stora konsertestraderna.
-- Men min förmåga räckte ju inte alls till, konstaterar hon med ett skratt.
Som tur var fanns det andra begåvningsreserver att ta till -- som måleri och teckning. Fast allra helst ville hon förstås uttrycka allt hon hade inom sig i ord.
Barbro hann både utbilda sig på Konstfack, träffa sin blivande man Bo Lindgren, gifta sig, arbeta som reklamtecknare på annonsbyrå, jobba med layout på tidning samt föda sonen Andreas, innan hon 1963 dristade sig till att skicka ett manusutkast till en barnbok till förlaget Rabén och Sjögren.
Förlagsredaktören som fick hand om det, lustigt nog med samma efternamn som hon själv men med förnamnet Ast-rid, var vänligt nog att skicka tillbaka utkastet till författaraspiranten tillsammans med ett långt brev med nyttiga tips och goda omarbetningsråd.
-- Några andra råd har jag sedan inte behövt, påpekar Barbro Lindgren.
1965 låg debuten "Mattias sommar" ute på bokhandelsdiskarna. En pekbok för de små barnen, men med ett poetiskt bildspråk som även vuxna barn kan ta till sig, vilket var avsikten. Precis som att "Titta Max grav!" som kom ut 1991, även kan ses som en pekbok för vuxna.
Visserligen är det på bibliotekets barnbokshyllor man hittar de självbiografiska barndomsberättelserna om Sparvel, crazy-gänget "Loranga, Masarin och Dartanjang" och Hemlig-böckerna. Men det är inget som säger att de inte skulle kunna stå i hyllan för vuxenlitteratur tillsammans med "Eldvin", "Vitkind" och de andra romanerna, dikt- och novellsamlingarna och i förekommande fall den dramatik som bär författarnamnet Barbro Lindgren.
-- Det mesta jag skrivit befinner sig nog i gränslandet mellan barn- och vuxenlitteratur, medger hon.
Hoppandet mellan de litterära genrerna har kanske satt myror i skallen på kritikerna men aldrig hos läsarna.
-- De tycks ta mig på allvar ändå, det är det viktigaste.
En av Barbro Lindgrens mest kända och älskade litterära personligheter med hemvist både på barn- och vuxenhyllorna och livs levande är den oemotståndliga bullterriern Rosa. Fem böcker hann det bli om denna "Kungholmens ros" och "Prinsessa av Fäholmarna" innan det sexåriga hundhjärtat på grund av sjukdom slutade slå.
Som alla hundägare som tvingats brottas med ett alldeles för tidigt sorgarbete sa sig Barbro Lindgren efteråt -- "aldrig mer hund".
Nu finns hon där i alla fall bland blåsipporna, Mimmi, ett år ung och av brittisk vallhundshärkomst. Om hon också hamnar på boksidorna så småningom är dock inte helt säkert. Hon har förvisso inte bullterrierns mycket speciella utseende och personlighet utan ligger mera åt taxhållet, förklarar matte. Å andra sidan:
-- Man kan aldrig veta . . .
Det är det som är så skönt med Barbro Lindgren.