q Vår tidigare chef, Olav Axelson, har avlidit. Olav startade den yrkesmedicinska kliniken i Linköping 1978. Med hjälp av ett fåtal medarbetare byggde han snabbt upp en sakkunskap inom yrkesmedicin och yrkeshygien, och patienter från sydöstra sjukvårdsregionen kunde därigenom utredas med avseende på samband mellan arbetsmiljö och sjukdom.
Olav satte tidigt sin prägel på arbetet vid kliniken: kvalificerade utredningar av hög kvalitet. Med det yrkesmedicinska laboratoriet etablerades också möjligheter att göra avancerade mätningar och analyser av kemikalier i arbetsmiljön. Tidigt bildades ett nätverk mellan Yrkesmedicin, Yrkesinspektionen och Företagshälsovården i regionen - ett samarbete som fortfarande finns kvar. Olav var också Yrkesinspektionens läkare i Kalmar under åren 1978--1995 och bidrog som sådan till att lösa många arbetsmiljöproblem i distriktet.
Mycket snart blev regionens arbetsmiljöproblem också föremål för epidemiologisk forskning. Riskerna med lösningsmedel och bekämpningsmedel kartlades och hälsoriskerna inom glasbruksindustrin studerades ingående. Olav var en genuin forskare med känsla för intressanta och relevanta problemställningar. Med sin förmåga att entusiasmera och leda yngre forskare kunde Olav bygga upp en omfattande forskningsverksamhet och lämna stora och viktiga bidrag till yrkesmedicinens utveckling, inte bara i sjukvårdsregionen utan även nationellt och internationellt. Olav blev också med rätta en internationellt aktad auktoritet inom sitt område. Hans breda och djupa kunskaper efterfrågades i en rad komplicerade och ibland kontroversiella frågor som han grep sig an med okuvlig integritet och rättskänsla.
Det var en förmån att få arbeta tillsammans med Olav Axelson. Han var hängivet engagerad i sitt arbete och delade gärna med sig av sin omätliga kunskap och sina tankar och idéer. Hans associationsförmåga och annorlunda infallsvinklar vidgade våra vyer och stimulerade oss att ständigt söka ny kunskap. Kafferaster, luncher och kvällar var tillfällen då Olav gärna diskuterade nya rön och forskningsidéer. Han brukade säga att det är vid sådana tillfällen de bästa idéerna kläcks.
Samtidigt som Olav arbetade med forskning på högsta nivå var han jordnära och enkel. Kontakter med facket eller arbetare ute på företag tyckte han många gånger var intressantare än möten med makthavare. Han drog sig inte för att kritisera orättvisor - även då det inte var till gagn för honom själv - och han stod ofta på de svagares sida.
Olav var en hängiven fågelskådare. I Gärdslösa på Öland hade han nära till fågelsträcken utanför Kapelludden. Här kunde han vara ifred, ensam eller tillsammans med familjen. Här hade också Olav tänkt tillbringa sin tid efter pensionen. Han hade många intressen - ny teknik, kultur, politik, samhällsfrågor, historia mm - och var nyfiken på allt. Han var också intresserad av akvarellmålning, något han mest sysslade med i yngre år, men kanske ville återuppta nu när tid skulle ges.
Sjukdomen ville annorlunda. Vi kommer att sakna hans skarpa intellekt, men också männi-skan Olav som givit oss kunskaper, inspiration och ambition att fortsätta arbetet för en bättre miljö.