Under alla mina år i Linköping, som själv en gång utbildad lärare, har jag kommit i nära kontakt med en lång rad pedagoger. En av dem var den nyligen avlidne Olof Fahlén. Som mångårig rektor vid Linköpings katedralskola blev han snart en av vår stiftsstads mest kända profiler.
Under sin aktiva tid som skolledare gjorde han sig uppskattad av både sitt kollegium och sin elevkår. Mycket litterärt begåvad tillförde han samtidigt med sina essäer värdefulla bidrag till Linköpings egen traditionsmättade historia.
Även rent privat hade jag glädjen att vara tillsammans med Olle Fahlén många ånger. Jag glömmer inte när vi möttes i hans makas lilla intima shop i Hejdegården inför mer än en jul. Då kunde vi samspråka om kära minnen från vår egen ungdoms jular och om lärorika erfarenheter från vår akademiska utbildning och aktiva tjänst.
När vännen Olof Fahlén nu inte längre finns i livet välsignar jag hans minne som trofast vän och frimurarbroder, samtidigt som jag varmt deltar i sorgen med hans rara Karin och familjen i övrigt.