q Redan när min fru och jag bildade vårt första lilla hem i Linköping för nu många år sedan, fick vi som närmaste grannar familjen Petri. Vi beundrade då särskilt gamla fru Petri, som nyligen hade blivit änka och hade att ta hand om en ovanligt stor barnaskara. På den tiden kunde jag inte ana, att jag sedan skulle bli vän med flera av familjen Petris medlemmar för resten av livet.
Nu har min mångårige trofaste vän Olof Petri lämnat jordelivet. Vi hade inte bara livliga debattstunder i Linköpings stadshus utan också en mängd träffar rent privat. I dag minns jag särskilt, när jag som präst i S:t Lars kyrka fick ta emot vännen Olof Petri i hans egenskap av ordförande i stadens Rödakorskrets, alltid representativ och väl förberedd som han var att rikta några tänkvärda ord till den församlade menigheten. Det var ett förtroendeuppdrag, som verkligen passade Olof och vilket jag tror också stimulerande honom i hög grad.
När denne Linköpings trogne son inte längre finns i livet, deltar jag av varmaste hjärta i sorgen och saknaden med både hans barn och hans ännu överlevande syskon. En sådan trofast vän som Olof Petri kommer jag alltid att bevara i ett ovanligt ljust minne.