Ombudsmannen har mycket omålatAnders Liljeberg

År 1956 startade han som lärling i pappas målerifirma, blev sedermera ombudsman på förbundet. Nu slutar han jobba och börjar - måla.

LINKÖPING2004-02-03 05:42

-- Jag har mycket ogjort här i huset men framför allt vid fritidsstället i Fjälla, säger Anders Liljeberg, som fyller 62 år den 5 februari.

Det är den normala pensionsåldern i hans fack. Målarna har ett slitsamt yrke och långa arbetstider, de som har arbete.

-- Många går utan jobb. Jag förstår att de tröttnar och lämnar oss. Arbetslösheten i vårt distrikt (Södermanland, Östergötland, Norra Kalmar län) ligger kring 25 procent. I min ungdom var målaryrket säsongsbaserat, och nu har vi kommit dit igen.

Tappar en generation

Anders låter uppriktigt oroad. Målarna håller på att tappa en generation yrkesmän. Samtidigt ökar konkurrensen om uppdragen och något riktigt uppsving på byggandet har det inte blivit.

-- Jag ser med viss fasa på EU:s utveckling. Det är för lätt för intressenter från länderna runt omkring att skaffa F-skattsedel och komma in på den svenska marknaden.

Anders har på senare år mest varit inriktad på miljöfrågor men även fungerat som regionalt skyddsombud och givetvis satt sig in i alla frågor på alla fackliga områden. Numera är det tre ombudsmän för 1 550 medlemmar i 340 företag. Under den mest hektiska tiden hade han ensam 1 250 man att hålla reda på.

-- Förutom målare har vi lackerare anslutna till vår organisation, konstaterar Anders.

Inga klara gränslinjer

Gränslinjerna mellan facken är inte helt lätta att dra, inte ens i köket och badrummet hos en ombudsman. Den nyligen utförda renoveringen där har annars varit ett föredömligt exempel på hur ett arbete ska avtalas och utföras. Snyggt och prydligt och i lagens mening alldeles vitt förstås, även där andra färger dominerar.

Just nu är det prunkande grant på bord, bänkar och hyllor, beroende på alla blommor och andra presenter som överräckts till Anders. Målarfolk snålar inte på kulor och kulörer när en trotjänare ska avtackas.

-- Det fanns behov av en rejäl restaurering i köket, som inte fått någon uppfräschning sedan huset byggdes i början av 80-talet. Eftersom måleriet uppgår till runt 60 procent av arbetet lät jag en målare vara totalentreprenör. Med utmärkt resultat, som synes. Det underlättade att han också är utbildad kakelsättare.

Köket är i prima skick. Köksmästaren också?

-- Om du syftar på mig, så finns det brister, medger Anders. Men nu ska det bli mer tid för hushållsarbete också.

Var finns sockerskålen?

Det första stora testet, att tillgodose kaffedrickande reporters önskemål om mjölk och socker, klarades till 50 procent. Fru Inger får ge bättre instruktioner till nästa gång. Var gömmer sig sockerskålen?

Och var finns målarpytsen? Vi ber Anders hämta lämpliga attiraljer till den bild som ska tas, men allt i den vägen är kvar på landet.

-- Det är där jag har min praktiska verksamhet, påtar i trädgården och underhåller husen. Jag har även lagt om plåttaket, ville passa på innan man blev för gammal och strubblig.

Som målare har Anders jobbat i produktionen i tjugo år. Och han minns hur det började hemma i Kimstad. Mamma hade kondis, pappa en liten målarfirma.

Blandade färgen själva

-- Jag fick hjälpa till en del, särskilt på skolloven. Hämta mjölk, grädde och ost på mejeriet tidigt på morgonen och sedan gå till pappa och lära mig målaryrket.

På den tiden blandade man färgen själva. Det var pasta, linolja, terpentin och torkmedlet zerotin. Något skyddsombud som varnade för hälsorisker fanns förstås inte.

-- Lösningsmedlet har ställt till stor skada. Det var först 1987 som vi sa stopp. Numera är nästan all inomhusfärg vattenbaserad och kvalitén har blivit bättre hela tiden.

Lönemässigt ligger målarna hyfsat till tack vare det ackord som fortfarande är gångbart. Inkomsterna kan variera rätt mycket men genomsnittet på Anders avdelning är 144 kronor i timmen.

Vill jobba hederligt

Svartmålning? Hur utbrett missbruket är vet inte ens en ombudsman. Men han säger sig ha god kontroll över sina medlemmar. De vill jobba hederligt och avtalsenligt. Problemet är att det inte finns tillräckligt med arbete. Anders Liljeberg, färgstark profil, behöver dock inte gå sysslolös framöver. Han har mycket omålat både i staden och på landet. Pytsen ska fram och som pensionär kommer han att ta sig an helt nya bitar. Till exempel sockerbitar.

Ålder: 62 år (5 februari).

Familj: fru Inger Liljeberg, två barn, åtta barnbarn, ett barnbarnsbarn.

Bostad: Radhus i Tallboda, fritidsställe i Fjälla.

Yrke: Ombudsman på Svenska målareförbundet (men nu pensionär).

Lön som ombudsman: 30 530 kronor i månaden.

Fritidsintressen: Underhålla två hus, fru och familj, umgås med barn och barnbarn, mycket läsning (gärna Guillou).

Ser fram emot: Få lediga helger, plugga konversationsengelska, resa till San Diego (i samband med Ingers dotter Lindas juristexamen).

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om