Han betonar noga skillnaden mellan musiker och musikant.
-- En musiker kräver noter och utför ett arbete. För att vara musikant måste man koppla på själen, säger denne blivande 80-åring.
Han har varit musikant hela livet. Redan som liten gosse fick han lära sig spela piano av mamma som var pianolärarinna och pappa pingstpastorn lärde honom spela trumpet -- två instrument som han trakterat sedan dess.
Musiken har givit honom många goda vänner under åren som gott. En del hoppas han få återse på sin födelsedag. I bästa fall bli dagen fylld av diverse toner.
-- Jag önskar mig absolut inget för egen del, säger han.
Jo, en musiksnutt är alltid välkommen, men helst vill han ha stöd till den stipendiefond han startade i samband med sin 70-årsdag. Stipendiet har delats och ska delas ut till unga musiker (gärna musikanter) som är på väg, men som ännu inte är etablerade. En förutsättning är också att stipendiaten ska komma ifrån trakten.
En stor lycka inför födelsedagen är att mellanbarnet, dottern Karin, har kommit hem från USA där hon bor sedan många år. Gunnar pratar mycket och gärna om sina tre barn, han är väldigt stolt över dem alla.
Två av barnbarnen, Karins 14-åriga Sara och 12-årige Max, finns tyvärr på andra sidan Atlanten (men de pratar svenska). Sonen Lasse bor å andra sidan med sin hustru och sina barn, 10-åriga Johanna och 8-åriga Alice, rätt över gatan från Gunnar och hans hustru Marianne.
-- Det är så roligt att kunna träffa dem lite oftare, säger den stolte farfadern.
Annars är spänningen stor just nu i den Hoffstenska familjen. Gunnars yngsta dotter Louise väntar i dagarna sitt första barn. Men hon tar magen och maken med sig för att fira födelsedage. Det finns ju BB också i Linköping, om det blir akut!.
Det här innebär också att Gunnar troligen kommer att spela ensam på julaftonen på stadsmissionen, något som han och Louise tidigare gjort till en kär och uppskattad tradition.
Gunnar Hoffsten har inte långt att gå till den spelningen. Tidigare bodde han och hustrun på Repslagaregatan, men numera bor de i hörnet av Hamngatan och Drottninggatan. Höj hatten mot jubilaren om du går förbi där i dag. Han bor högst upp i tornet!
Födelsedagen firar Gunnar med öppet hus på Restaurang Lagerbladet mellan klockan 13 och 19. Men som sagt, inga kristallvaser och likna nde!
Medan jag njuter av utsikten från tornrummet, man ser riktigt långt, tar Gunnar fram trumpeten och spelat Peter Lundblads sommarklassiker "Ta mig till havet". De mest varierande toner och musiskstilar har kommit från båda hans instrument under livet. Just det är Gunnars grej, olika musik ger mängder av glädje.
-- Jag ser musiken som ett begrepp, jazz eller annat är på sitt sätt samma sak för mig.
Han är också mycket glad över att dottern Louise också hanterar musikstilarna på samma sätt. I mitten av hösten kompade pappa sin dotter när 157 skolledare från Närke hade konferens i Linköpings Konsert & Kongress.
-- De hade särskilt önskat oss två. Sådant värmer extra, säger Gunnar och strålar av glädje.
Annars har livet tagit ut sitt också på honom. Efter en by-passoperation på hjärtat i april 2002 tar han det lite lugnare. Diabetesen har givit honom problem med läkning av ett sår på foten och det gör att han har lite svårt att gå.
Men han ser med förnöjsamhet bakåt mot åren som gått. Om skoltiden som gick via Folkungaskolan till Högre allmänna läroverket och till Handelshögskolan i Stockholm.
Han pratar också gärna om musiken och allt det goda som kommit den vägen. Om tiden vid flygeln på Svenska Amerikalinjens båtar, och åren som artistchef på Frimurarhotellet och tiden när han ägde restaurang Lorry. Om tiden som musikhandlare i Linköping, som kapellmästare i Gunnar Hoffstens band och numera i Gunnar Hoffsten Revival.
Nyligen var han själv gästartist vid en lunchkabaré på Sagateatern och tillsammans med sitt band på studentlokalen Flamman.
-- Det är musiken som håller mig uppe. I huvudet susar det toner hela tiden, så har hela mitt liv varit, lyckligtvis.
Säger denne snart 80-årige herre, så oerhört musikalisk trots att han varit döv på ena örat sedan 5-årsåldern.