Okej, jag firar väl då. Det är ju inte varje dag man fyller 3 500 000.
År?
Nej, ord förstås. Åren är 60. Bara barnet i det sammanhanget.
Och formen?
Ömsom vin.
Och ömsom?
Ratten. Jag kör för mycket bil på grund av vadslagningen. Men sällan till vinprovningen och aldrig därifrån.
Vilken vadslagning?
Jag sprang på en stoppboll i tennis och vaden gick av på mitten. Den är svårare att laga än en hälsena, som pajade förra gången jag sprang på en stoppboll.
Dags att stoppa stoppbollsspringandet?
Det har stoppat sig självt. Jag rör mig sakta som en seg sexti-åring, jag har blivit en glidare och skridare. Tills vidare.
Och skrivare?
Ja, det också. Mest det. Tre och en halv miljoner ord får anses var en hyfsad ranson på en och samma tidning.
Hur har du fått ihop det?
400 om dagen i medeltal, 250 dagar om året i snitt, 35 år. Enkel huvudräkning. Egentligen har jag alltid varit bättre på siffror än bokstäver.
250 dagar, det låter lite lite?
Ibland har jag redigerat också och mer dragit ifrån än lagt till. Det är att skölja, tvätta, stryka, pressa. Jag skulle kanske ha tagit tjänst på ett tvätteri i stället.
Varför journalistik då?
För att knät kraschade när jag sprang på en boll i min ungdom, inte stoppboll utan fotboll. Något skulle jag göra under konvalescensen och veckan efter fanns en annons i Borås Tidning, som sökte en skrivglad yngling. Jag gick dit, på kryckor.
Men varför?
Varför inte? Jag ville helt enkelt öppna mitt block och skriva mitt och.
Och?
Och! Det var Pitas privata proteströrelse under de upproriska åren på 60-talet. Min modelärare hade förbjudit oss att börja meningar med och, men jag gjorde revolution i Västergötland. Och Östergötland. Och lite varstans. En oblodig ochupation.
Och en tveksam konstruktion. Något bättre exempel?
Corrinten. Jag döpte Correns interntidning, vilken dock har gått i putten som udda publikationer plägar göra.
Inget av bestående värde du lämnar efter dig?
Jo, Corallen, namnet på tidningens matsal. Kårrallen på universitetet är ett plagiat som jag gärna bjuder på. Det blir mitt bidrag till den akademiska eftervärlden.
Kan man få en tio-i-topp-lista på Pitas bevingade?
I begynnelsen var Ordet (Joh 1:1). Nej, jag vet inte om jag vågar. Vingarna håller aldrig.
Har du sagt a får du säga b. Nå?
Jag skrev kåserier på Kort & Gott (salig i åminnelse) i många år och har letat fram några krystade rubriker: Hushållspappor (beskrivning av föräldraledighet), Vaggabond (lösdrivande pappa på jakt efter vagga), Kanarieåarna (regnsemester), Saxsekten (hemfrisering), Gluggskolan (lekisbarn med hål för tänderna), Bubbelpoolitik (träta om simhallsbygge), Apriloförskämt (vårfräckis), Kamelbullar (picknick i safaripark). Duger det?
Två fattas. Några nya nycker, sentida synder?
Ord är förgängliga, som klåfingriga kåsörer och orediga redaktörer. Jag har förträngt det mesta. Men jag författade för en tid sedan en hyllningsdikt till en nybliven Champagnesionär och härom dagen beskrev jag min sons framsteg i bilskolan som Rattfärdighet. Det var jag rätt nöjd med. "Prins" Gustav klarade körkortet och vill bli hyllad söndagen den 6 juni, då han även har namnsdag. Liksom kungen.
Du då?
Ja, jag är också hemma och det okedjade kedjehuset på Kindagatan är öppet från sen eftermiddag. En familjeredaktör som fyller jämnt kan inte fly fältet, hur skulle det se ut?
Flaggan i topp alltså?
I symbolisk mening, ja. Jubilaren får väl önska sig en flaggstång, så kan vi fira nationaldagen bättre när jag fyller 4 000 000.