Nu orienterar han sig snabbt och behändigt mot 70-årsdagen, som infaller i morgon. Och Ove hinner säkert med en stärkande promenad längs Nyköpingsån, innan kalaset kommer igång.
-- Det blir öppet hus efter lunch, konstaterar jubilaren som fortfarande har nära kontakter med Linköping och en stol kvar på universitetet.
Efter 30 år i Östergötland återvände sörmlänningen nyligen till sina ursprungstrakter. Där han som tre-fyraåring andäktigt lyssnade på Ulf Peder Olrog och Tore Gullstrand, blivande storheter på var sitt område och idoler för Nyköpingsknatten utan att han visste om det.
-- Mina föräldrar har berättat att jag fångades av deras musikalitet och utstrålning.
Ove har alltid hämtat inspiration från spännande människor och miljöer. Han blev fängslad av Olrog, blivande visdiktare, och Gullstrand, legendarisk Saabprofil, som i sin ungdom spelade jazz och dansbandsmusik tillsammans i hemstaden Nyköping.
Ove Wigertz tog studenten där 1952 och började efter militärtjänsten (signaltrupperna) att studera på elektrolinjen vid Kungliga tekniska högskolan (KTH). Men valet var inte självklart.
-- Jag sökte till läkar- och civilingenjörslinjer. Svaret från KTH kom först, och då slog jag till, säger han.
Ove har ändå sugit åt sig den teoretiska delen av läkarutbildningen. Han blev medicine doktor 1971, två år innan professorsutnämningen (medicinsk teknik och informatik) vid Linköpings universitet.
Nyköpingskillen var fascinerad av tekniska frågor och lösningar redan i unga år. Ove byggde radioapparater och and-ra anordningar som barn, och under KTH-tiden i slutet av 50-talet anmälde han sig till en av de första kurserna för programmering av siffermaskiner eller datamaskiner som det hette på den tiden.
-- Jag tänkte att det kanske kunde bli något.
Det blev det.
Reglertekniken kom då också. Ove stannade vid KTH som assistent och forskare på det området i tre år efter civilingen-jörsutbildningen 1960. Han tog teknisk licentiatexamen 1963 och var sedan anställd som forskare vid Karolinska institutet, flyg- och navalmedicinska avdelningen, i nio år. Medicine doktorsavhandlingen 1971 beskrev kroppens fysiologiska anpassning till muskelarbete, G-krafter samt högt och lågt omgivningstryck.
Professorns egna muskler har framför allt fått jobba i skidspår och orienteringsterräng. Även under sina mest hektiska perioder har han försökt skapa tid till motion på egen hand eller ihop med familjen.
-- Alla fyra barnen, två pojkar och två flickor, blev orienterare i LOK. Det är ett utmärkt sätt att umgås.
Lediga stunder tillbringas företrädesvis i den stuga Ove byggt i Bruksvallarna, Härjedalen, eller kring sommarstället i Oxelösunds skärgård. Som Nyköpingsbor har de kommit närmare sitt fritidseldorado.
Men 30 år tillbringades alltså i Linköping. Den nya Institutionen för medicinsk teknik utlyste två professurer, och Ove Wigertz ledde sina växande styrkor mellan 1973 och 1999. Han medverkade i utbildning av drygt 500 medicinteknikingenjörer, handledde cirka 20 doktorander och författade 234 vetenskapliga artiklar.
-- Hur mycket administration då?
-- För mycket ibland. Men jag har försökt få tillräckligt med tid till utbildning, egen forskning och forskarhandledning, lika viktiga delar i en professors vardag.
Under perioder som prefekt på universitetet och ordförande i Sveriges professorers föreningen (SULF-SPF), där yrkesetiska regler blev en angelägen fråga, har Ove fått prioritera särskilt hårt. Men ogärna valt bort orienteringen eller skidåkningen, hellre då parat ihop dem.
-- Skidorientering är roligt. När de östgötska vintrarna blev för milda fick vi söka oss till djupaste Småland.
Om Ove Wigertz slagit av på takten efter pensioneringen? Lite kanske, men han har lättare att komma loss till träning och tävling.
-- I orienteringarna finns alltid en klass för direktanmälan. Det passar mig fint.
I övrigt blir det löpturer några gånger i veckan och åpromenader nästan varje dag. Fru Gudrun går med stavar, men Ove gör det inte ännu. Då skulle han förmodligen sakna skidorna ännu mer. Professorn saknar också jobb och arbetskamrater men har kvar en stol, ett skrivbord och vissa uppgifter på Linköpings universitet. Och han håller sig underrättad om forskning, utveckling och framsteg inom den medicinska tekniken.
-- Jag har kontakter med kolleger och får digra rapporter på min e-postadress. Datorn är ett fantastiskt redskap.
Det blev som den unge KTH-studenten anade vid den frivilliga kurser för programmering 1957. Det blev något av siffermaskinen.
Ålder: 70 år (23 maj).
Familj: Hustru Gudrun, 2 söner, 2 döttrar, 5 barnbarn.
Bor: Hospitalsgatan 10 A i Nyköping.
Yrke: Professor emeritus.
Fritidsintressen: Orientering, skidorientering, längdskidor på motionsnivå.