Filmarkitekt P A Lundgren har avlidit 91 år gammal på Solidens sjukhem i Arlöv. P A Lundgren var statarungen från Östergötland som slog sig fram i Stockholm och arbetade bland annat med Ingmar Bergman.
P A står för Per Axel men det var få som visste eftersom han alltid kallades P A.
En filmarkitekts främsta uppgift är att skapa miljöer som är så tidstypiska och trovärdiga som möjligt. P A gjorde scenografin till 134 långfilmer och arbetade med de flesta stora svenska filmskaparna under sin aktiva tid. Han har gjort scenografin till 18 av Ingmar Bergmans filmer. Av dessa var "Det sjunde inseglet" den film som P A själv tyckte bäst om. Tillsammans med Jan Troell gjorde P A "Utvandrarna" och "Nybyggarna", ett arbete som fordrade stora insatser. Här kom hans kunskaper från uppväxten som statarbarn och mjölkdräng väl till pass.
Han kände väl till de miljöer och förhållanden som skulle skapas. Och även hur arbetet bedrevs. Bland annat har han berättat om hur han fick lära Liv Ullmann att mjölka, vilket så småningom gick riktigt bra.
Som filmarkitekt var P A även banbrytare, såtillvida att han införde att filma med förgrundsmodeller, i stället för att bygga autentiska miljöer i full skala vid inspelningarna. Detta har inneburit stora kostnadsbesparingar för svensk film.
P A:s kompetens och konstnärskap innebar även att hans engagemang ofta sträckte sig längre än det scenografiska arbetet. Han var även kreativt skapande inom rekvisitaområdet.
1974 fick P A som första icke skådespelare eller regissör en Guldbagge, för sin insats i Vilgot Sjömans "En handfull kärlek".
P A var född i Västra Harg i Östergötland 3 juli 1911. Föräldrarna som var statare flyttade ofta, nästan varje höst. För Axel, som P A kallades i skolan, innebar det nya miljöer, täta skolbyten och svårt att hinna rota sig.
Trots att förutsättningarna var långt från idealiska så gick skolarbetet bra. Hans konstnärliga talang märktes redan då, bästa ämnet var teckning. P A ritade ofta karikatyrer som gladde många och retade en del. Under tiden när föräldrarna tjänade på Råbäcks gods vid Kinnekulle högg han in en karikatyr av godsets vresige förvaltare i kalkstensbordet i godsets berså. När förvaltaren ilsken visade det för godsägaren sa denne, "den är ju bra, det är på pricken likt". Och därvid blev det, ingen letade efter den skyldige även om misstankar fanns.
Efter att ha slutat skolan arbetade P A som mjölkdräng i tre år. Sjutton år gammal tog han värvning som stamanställd. I sex år var han inom armén i Boden när han som furir begärde avsked 1934 och begav sig till Stockholm.
Han kom till Stockholm under depressionsåren, då det var svårt att finna jobb. Av en ren tillfällighet träffade han vid ett besök hos ett par vänner filmarkitekten Bertil Duroy. Denne behövde ett par målare. Värden påpekade att hans bror och P A var målare, vilket inte var helt sant. Men lyckan var gjord. De fick båda arbete. För P A:s del innebar det starten på en karriär inom filmen. Tio år senare, 1944, debuterade han som filmarkitekt åt Hasse Ekman i filmen "Excellensen". Även om P A deltog i en del konst- och reklamkurser så var han i allt väsentligt självlärd. Med brinnande intresse och stark vilja arbetade han outtröttligt och utvecklade sin medfödda talang som medförde att han blev en av de stora inom svensk film.
1976, vid 66 års ålder, drabbades P A av en svår afasi som medförde att han inte kunde fortsätta sitt arbete. Han flyttade då med sin hustru Iris till hennes födelseby Garsås i Mora. De senaste tretton åren fram till sin död, efter att ha blivit änkeman, levde P A i Malmö i närhet till yngsta dottern Annika.
Han sörjes närmast av dottern Annika samt döttrarna Ulla och Britt med familjer och sonen Håkan med familj.