Spela, svarva, samla, skriva.
Det är några drag som kännetecknar den allsidige pennfäktaren, spel- och sjömannen Lennart Bergstrand i Motala. Hans liv har blivit ett 70 år långt äventyr.
Och punkten är inte satt ännu. Blocket ligger öppet, vattnet likaså.
-- Efter pensionen har jag fortsatt att medverka i Corren med tillbakablickar på Motala och Vadstena. Båtlivet rör sig mest kring en ö i Vättern där jag har en stuga.
Tidigare har Lennart tjänstgjort på betydligt vidlyftigare farkoster. Efter militärtjänsten på T 1 i Linköping gick han till sjöss mitt i Suezkrisen och det kalla kriget på haven.
-- Vi fick båten prejad vid något tillfälle. Och överallt i Medelhavet såg man krigsfartyg.
Sjömanslivet var långt ifrån ofarligt. När Lennart och hans kompisar satt på en bar i Alger smällde en bomb på en krog intill.
-- Det var rena turen att vi inte befann oss där i stället.
Motalakillen hade gått treårig verktygsmakarutbildning på Electrolux, då suget efter äventyret ökade. Hans pappa var till sjöss i sin ungdom och pratade om resor till bland annat Nord- och Sydamerika.
-- Jag ville se världen och någon annan möjlighet att få göra det fanns ju inte.
Med frejdigt sinnelag och på något darriga ben lämnade han den östgötska stillheten och tryggheten. Lennart jobbade i maskin, hade sina färdigheter från verktygsmakeriet att hålla sig till och sin gitarr att hålla sig i.
-- Den var med på alla båtar, skapade kontakter och god stämning.
Lennart minns hur han spelade och sjöng Taube på väg till Hawaii när delar ur redarfamiljen Ax:son Johnson fanns med på sitt fartyg. Motalagrabben förstod senare att den spröda tonårs-tjej som andäktigt lyssnade på honom var Antonia (född 1943), blivande huvudperson i Johnson-gruppen.
Något bildbevis från det mötet finns inte, däremot musikstunder ihop med Jokkmokks-Jokke och andra kända och okända figurer. En nervskada i handen (karpaltunnelsyndrom) har satt ner förmågan, men Lennart kan fortfarande framkalla rena toner på gitarren. Och han behärskar flera instrument, spelade en gång trumpet i skolorkestern.
Andra "dolda" talanger?
-- Dolda vet jag inte. Men jag körde motorcykel länge och har kvar en NV-DKW, 1953 års modell, att meka med.
För några år sedan gick Lennart med två olika fartyg till England för att jämföra sjömanslivet då och nu. En märkbar förändring var den allt kortare tiden för lossning och lastning.
-- Nu utförs jobbet på någon dag medan vi kunde ligga i hamn uppåt en vecka. Då kom också båtarna nästan in i centrum på storstäderna, i dag lägger de till flera mil därifrån.
Lennart gick som svarvare och reparatör på resor till Syd- och Nordamerika, Afrika, Australien och Asien. Men han höll på att spolas bort redan på jungfrufärden (jungmansturen).
-- Jag skulle bära två matkantiner från byssan (köket) till motormässen akterut. Men det var is på däcket och jag kom på glid mot relingen.
I sista stund lyckades han hålla sig kvar. Men en kantin gick förlorad.
-- Först fick jag skäll av motorfolket och sedan av kocken för att jag kastat maten i sjön. Att jag nästan mist livet sa de ingenting om.
Lennart kan berätta hur mycket som helst om sjömansåren. Det gjorde han också i resebrev och noveller, som ledde till en anställning på Östgöta-Bladet i Vadstena 1963. Mellan 1975 och 2000 jobbade han på Corren, som förhållandevis fri reporter i västra Östergötland.
Största scoopet?
-- När jag mötte killar med gummibåt och dykarutrustning i Vadstena 1982. Jag frågade vad de gjorde. Corren blev på så vis först med nyheten att den gamla hjulångaren Eric Nordewall (förlist 1854) återfunnits utanför Fjuk.
Sedan kom rikspress och tv-team. BBC var där och filmade. Och Lennart Bergstrand kunde nöjt notera lokaljournalistikens seger över drakarna.
Ändå har han sett mer av jorden än de flesta världsreportrar. Tillsammans med hustru Gunilla gjorde han långa bilresor under somrarna i Europa, Afrika och Asien. Senare var också barnen Magnus och Anna med.
-- Vi bodde i enkla tält och fick uppleva en del strapatser. Spännande och lärorikt.
70-årsdagen firas också med en resa. Mycket har Lennart Bergstrand lärt sig, men aldrig att sitta still!
Lennart bergstrand
har den äran