Sånt här är mitt liv!
Bitte Kjellin fnittrar förtjust när det ringer i flera telefoner samtidigt. Hon startade resebyrå som pensionär för att ha något att göra och blev bönhörd över hövan.
-- Jag jobbar mer än hundra procent. Hur gör man för att trappa ner?
Bitte, som fyller 75 år på lördag, vill ju inte lämna sina vänner i sticket. Hon är bland annat ordförande för SPF Filbyter och Linköpingskretsen av SPF, nämndeman i hovrätten och god man för fyra personer, som verkligen behöver henne.
-- Men mitt morgonprogram ruckar ingen på, fastslår hon. Det behöver jag för att må bra och orka.
Då går Bitte en runda på minst tre kilometer med hunden Aida och avslutar med gymnastik i bastun. Inget får störa henne.
-- Det har blivit särskilt viktigt sedan jag blev påkörd i somras och fick en skada i ryggen. Dagen efter hade vi resa till Dalhalla, som jag var tvungen att genomföra, även om det gjorde ont.
Pärlan heter resebyrån som är födelsedagsbarnets skötebarn. Bitte anordnar 20 resor om året till Dramaten, Operan, Stockholmsteatrar men också Dalhalla, Orust med mera. Hon organiserar, guidar och sköter allt det praktiska.
-- Det är roligt nästan jämt och mycket att hålla reda på.
Bitte Kjellin har vanan inne efter 18 år i Linköpings stadshus och sekreterare åt tre kommunalråd. Hon visade Göthe Anderson, stadens starke man under lång tid, var han skulle sitta.
Bitte kan avslöja orsaken till att han stavade namnet med ett s. Det var inte alls för att göra sig märkvärdig.
-- Jag råkade skriva så i det första brevet, och Göthe vågade inte säga att det var fel. Så det fick bli Anderson.
Att Bitte hamnade i stadshuset berodde på en nyck. Hon hade blivit änka 1962, bara 32 år gammal, och måste försörja sig.
-- Jag var ute och promenerade med min dotter Birgitta och hennes kompis och råkade passera den ståtliga byggnaden. Det var något som lockade mig.
Med en treåring i varje hand gick Bitte in och frågade om det fanns jobb. Hon hänvisades till drätseldirektör Gunnar Skoog, som nogsamt förklarade att man inte sökte arbete på det sättet.
-- Men ett par veckor senare ringde de och bad mig börja. Det hade blivit en vakans på avlöningskontoret.
Så kom det sig att Bitte Kjellin, som varit hemmafru för att ta hand om sin dotter och cp-skadade son, fick en chans på arbetsmarknaden. Och fångade den i flykten.
Flickan växte upp med fyra bröder och bodde i barndomen på Lagerlunda, där hennes far arbetade som privatchaufför åt baronen. Familjen hade det inte så fett. Bitte minns att hon ärvde kläder som mamma sytt om efter att ha vänt på tyget. Hon var duktig i skolan men fick inte möjlighet att läsa vidare till studenten.
-- Men en del tog jag ingen senare. Det jag är mest stolt över i livet är att jag som 40-åring kunde ta en fil kand i pedagogik.
En kompis läste teologi, och Bitte har ångrat att hon inte följde med. Vad hade hon inte kunnat uträtta som orädd och påhittig präst?
I stället kastade sig Linköpingskvinnan in på andra banor. Efter 18 år i stadshuset drog hon igång Medborgarskolans seniorakademi och startade föreningen Seniorerna tillsammans med Orvar Sthen.
Bitte var också aktiv politiker i landstinget. Det ledde till att hon blev nämndeman i hovrätten och tog plats i landsstingets pensionärsråd.
-- Jag hoppas få vara kvar, men det vet man aldrig.
Däremot tänker Bitte Kjellin släppa ordförandeklubban i SPF Filbyter (Sveriges pensionärsförbund) med 1 000 medlemmar. Hon basar också över hela SPF Linköpingskretsen som har totalt 2 000 pensionärer.
-- Jag har sagt ifrån att jag slutar nästa år, hälsar den driftiga ordföranden, som sjunger ut om det mesta och givetvis också ingår i sånggruppen.
Envis som synden är hon. När Bitte totalförstört en sena i armen och enligt den opererande läkaren inte skulle tänka mer på tennis var det precis vad hon gjorde.
-- Jag tränade upp andra muskler i stället och kom snart tillbaka.
Värre är det med rygg-åkomman efter kraschen i somras. Bilen blev skrot men inte bilisten, inte riktigt.
-- Jag tränar varje dag för att uppnå så stor rörlighet som möjligt. Gymnastikprogrammet i bastun är min uppfinning.
75-åringen (bortrest på födelsedagen) slarvar aldrig med motionen eller med kosten. Det är vars och ens skyldighet att vårda sin hälsa, tycker hon.
-- Jag köper inte chips till mina barnbarn efter att ha hört en läkare predika om hur ådrorna korkar igen.
Själv brukade hon önska sig ett paket Toy när mamma åkte in till stan. Det kostade tio öre, innehöll tre bitar och kunde räcka en hel vecka.
Bitte Kjellin suger länge på sötsakerna, lever sunt och har lärt sig ta vara på goda råd. Till exempel kommunalråd.
BITTE KJELLIN
har den äran