Framför os på bordet står ett vackert brödfat som Per-Arne slöjdat av körsbärsträd från Hulta. Vi fick det som gåva av en generös vän som ofta delade med sig av sin begåvning - alltid försynt och utan åthävor.
Per-Arne var en lyssnare som lät oss andra få utrymme. Om vi ville ha hjälp, till exempel om bilen krånglade eller taket läckte, fick vi hans goda råd. Vi fick dem tillsammans med hans leende och bredvillighet att ställa upp om så behövdes.
Vi har som familjer följts åt och träffats regelbundet i den syjunta som senare utvecklades till hantverks- och diskussionsjunta. Vi har julpysslat, lekt och sportat tillsammans med våra barn. Där kom den gossaktiga och glada scouten Per-Arne verkligen till sin rätt!
Per-Arne har lämnat sin plats här på jorden. Vi får gå vidare med alla ljusa minnen.