Per Gustavi fyller på torsdag 80 år. Efter flera böcker och uppsatser om Vreta klosters betydelse för Sveriges enande under medeltiden, har han inte slagit av på takten. Han planerar en ny utgivning.
I en vacker, gammaldags möblerad våning på Sturegatan i Linköping sitter nu denne jurist och Birkaforskare, och arbetar vidare på att övertyga oliktänkande om Vretas stora betydelse. Han visar tydliga tecken på irritation när hans "bevis" underskattas. Forskare med annan uppfattning har i mycket bestämda ordalag fått höra hans åsikt.
När jag frågar om familjeförhållandena, svarar han snabbt:
-- Jag har inte varit gift och har inga barn. Det har jag inte hunnit med. Enbart forskningen om Vretas betydelse för Sverige har väl tagit all min fritid under 35 år.
Per Gustavi är född på Hunnebergsgatan 28 i Linköping. Hans far var stadsbokhållare, en fin befattning, som i dag kan liknas vid chef för drätselkontoret.
Efter studentexamen och värnplikten tog han på tre år en jur kand i Uppsala. 1950 blev han tingsnotarie i Jönköping, 1953 avancerade han till Svea hovrätt och vattenöverdomstolen och 1955 började han på kammarkollegiet i Stockholm, och var kvar där tills han 1990 pensionerades.
-- Det var på kammarkollegiet jag blev forskare, säger han. Många av de tvistefrågor jag hade att lösa gällde mark- och vattenrätter, till exempel för samerna i Norrland. Där gällde det att ta reda på hur det fungerat långt tillbaka i tiden, innan rättvisa kunde skipas. I 99 procent av fallen accepterade domstolarna mina förslag.
Under tiden på kammarkollegiet fann han en dansk översättning av en bok från 1000-talet. Den handlade om nordisk kyrkohistoria. I den sas att Birka låg i Östergötland. Per Gustavi tände på uppgiften och brinner fortfarande.
Per Gustavi har bland annat målmedvetet studerat livet i benediktinerklostren.
-- Jag tillbringade så många semestrar i Italien, säger han, att jag lärde mig italienska, och det underlättade ju väsentligt min forskning. Jag bodde i Italien en vecka i maj och en vecka i oktober. Sedan har jag följt benediktinerrörelsens utveckling norrut och in i vårt land.
På torsdag firar Linköpings mest kände Birkaforskare sina 80 år.
-- Det blir på restaurang i centrum, säger han. Några vänner ska bjuda ut mig.
När han säger det, visar han sin senaste bok om Ansgarsmissionen. Det är ett välläst exemplar med massor av instuckna papper hängande utanför.
-- Den här, säger han, den ska, om jag får som jag vill, ges ut i ny upplaga. Det behövs av två skäl. För det första var den förra upplagan för liten (500 exemplar). Den tog slut för fort. Dessutom har min forskning under sju år gett nya kunskaper om livet i Vreta kloster. Så vissa uppgifter i boken behöver kompletteras.
Så blir det nog. Nu fattas bara pengar till utgivningen.
Därefter jobbar Per Gustavi vidare mot nya mål. I ett brev till familjeredaktionen med anledning av 80-årsdagen skriver han:
"Det är nödvändigt med mer information om Östergötlands viktiga historia. Jag hoppas att medeltids-historia snart inrättas som ämne på Linköpings universitet. Flera medeltids-historiker önskade i september ifjol i ett radioprogram, att tv tar upp vår nya medeltidshistoria; att Östergötland kristnades först, och att Östergötland haft den primära rollen.
Professor Dick Harrison har framhållit att det är ont om medeltidshistoriker. Det beror på att det är mycket krävande att ta fram medeltidsmaterial. Det är lättare att ägna sig åt modern historia.
Då det gäller missionstiden är arkeologisk forskning nödvändig men särskilt krävande."