Första gången jag träffade Peter och hans familj var i deras hem i Brokind. De välkomnade mig med öppna armar. Peter gjorde ett starkt intryck på mig med sitt lugna, lite "sävliga" sätt. Efter det har Peters familj och min umgåtts kontinuerligt. Vi har gjort mycket roligt tillsammans.
Vi har rest till Åre, vi har firat midsommar, jul och andra helger ihop. Nästan alltid har Peter ordnat något roligt.
Han hade ofta någon lek, rolig historia, sång eller film att underhålla oss med. Peter var också väldigt empatisk, förra året stöttade han och hans familj oss när vi hade det tungt.
Peters värme och lugn stärkte oss. Peter tyckte mycket om att vara ute i naturen och på sjön, han tyckte också om julen, därför känns det extra sorgligt att Peter inte finns kvar hos oss när julen närmar sig.
Det blir tomt utan Peter men det finns en glädje större än sorgen, glädjen att minnas.
Mina tankar går till Peters familj och Peters mamma.