LINKÖPING
Vi sitter under den vackra kupolen inne i Bokia där den yrkesmässiga cirkeln sluts för Christina Larsson. På valborgsmässoafton slutade hon jobba efter 36 år i bokhandel.
I mitten av 60-talet satt hon i biljettkassan till nattklubben Lorry, som då var inrymd i den här lokalen.
1 april 1966 började hon arbeta i Henric Carlsson-filialen Boklådan på Torggatan i Linköping.
-- En av mina första stora uppgifter -- affären flyttade strax därpå -- var att packa notavdelningen, det glömmer jag aldrig!
Notavdelningens upphörande är en av de förändringar inom branschen som Christina varit med om.
-- I och med bättre kopieringsmöjligheter gick försäljningen av noter ner och vi slutade med dem -87.
Datoriseringen har nog annars varit den epokgörande händelsen framför andra:
-- Förr stod vi och slog förtvivlat i kataloger, nu är det en enkel match att kolla vad som finns inne. Och inventeringar är inget i dag mot förr.
Om man ser till litteraturens "eget" innehåll, då?
-- Då hör nog fantasy till de största förändringarna, den genren har växt enormt. Deckare och kokböcker är också exempel på litteratur som ökat i omfång.
Fantasy är dock inget för Christina som försökt läsa "Sagan om ringen" ett antal gånger, men gett upp:
-- Nej, den får vara för mig, tacka vet jag våra svenska författare.
Hon lägger böckerna på hyllan i två bemärkelser i dagarna. När hon slutar jobba vet hon vad hon ska välja för sin hemmahylla: romaner av samtida svenska ordkonstnärer där några favoriter är Torgny Lindgren (hans nyutkomna "Pölsan" ligger hemma och väntar på henne), Björn Ranelid och Theodor Kallifatides. Marianne Fredriksson och Majgull Axelsson går inte av för hackor heller, tycker Christina.
Vill man verkligen läsa böcker när man står bland dem hela dagarna, är det inte som med bagarns barn och bullar?
-- Nejnejnej. Christina skakar på huvudet: -- Jag får aldrig nog av böcker, de är ett virus som aldrig går ur!
Fast bullar ska det förstås också bli.
Mormor Christina får lämpligt nog hem dottern med familj, de har bott utomlands i tio år:
-- Jag har missat mycket av flickornas barndom, nu ska jag bli bullbakande mormor på heltid.
Där önsketänker nog Christina för hon behöver många "heltider" att strö ut sina intressen över: böckerna, barnbarnen och bullarna, konsten -- alla kurser hon ska gå! -- och kolonilotten.
Konstintresset har hon odlat på såväl arbetet som fritiden, under många år fanns "Galleri Ugglan" i Henric Carlsons bokhandel.
Under åren har hon träffat ett antal i flera bemärkelser färgrika personer, hon säger flera gånger att hon är så tacksam över det:
-- Tänk så många härliga människor jag fått möta: författare, konstnärer och alla trevliga kunder!
En gång under samtalet sänker hon rösten, nickar mot en hylla där en man letar efter en bok och säger:
-- Där är förresten en av mina många favoritkunder.
-- En relativt nymodig sak som jag använder mig av är kassettboken. Under bilturer passar det utmärkt att stuva in en gammal Linköpingsbo, nämligen Stefan Andhé -- i bokform, alltså.
När fotografen ska ta en bild av Christina hampar det sig så att vi står bredvid ytterligare en Linköpingsbos alster. Där ligger Steffo Törnquists "Njut", en titel som passar utmärkt, tycker Christina.
Och först på listan för detta nya njutbara liv står nog kolonilotten: Nu är det snart dags att sätta potatisen som legat på groning i en garderob.
Och så vidare.