I snart fem decennier har Hans Villius gett en populär röst åt historien i radio, tv och föreläsningssalar. Att det kommer att vara ett ansenligt antal ljus på födelsedagstårtan i dag är ingen anledning till att sluta med detta så länge han mår bra, menar den blivande 80-åringen. Inte ens det faktum att synen inte längre är vad den var hindrar honom från att ta "lite småuppdrag här och där".
-- Jag skriver ut det jag vill säga på datorn. Då blir det en massa skrivfel som min kära hustru rättar. Sedan får jag manuset uppläst för mig och lär mig det utantill.
Han är född och uppvuxen i Kalmar. Till en början ägnade han sig bokstavligen åt att gräva fram historien i akt och mening att bli arkeolog. Men ändrade sig när han insåg vilken försvarlig tid det skulle ta att plugga in de stipulerade klassiska språken. Därför koncentrerades studierna på enbart historia vilket 1951 resulterade i doktorsavhandlingen "Karl XII:s ryska fälttåg. Källstudier".
Han blev kvar i Lund i sex år som lärare. Karriärutsikterna var dock inte särskilt lysande. Både lärdomssätena och professurerna i historia var få på den tiden. När docent Villius efter att ha medverkat i ett par radioprogram från Malmö erbjöds ett vikariat på dåvarande Radiotjänst Stockholm tackade han därför ja.
-- Jag skulle få en månadslön på 2 500 kronor. Som docent tjänade jag 2 000, upplyser Hans Villius sakligt.
1966 tog han tillsammans med parhästen och historikerkollegan Olle Häger tacksamt emot ett erbjudande från televisionen att göra dokumentärhistoriska program.
-- Olle och jag kompletterar varandra så bra, säger Hans Villius.
Att räkna upp alla roliga och intressanta resor kors och tvärs i historien som radarparet tillsammans och var för sig bjudit på i tv-rutan under mer än 30 år låter sig inte göras här. Men att de flitigt repriserade Strövtågs-programmen framstår i ett speciellt skimmer kan Hans Villius hålla med om. Liksom de utsökta 5-minuterspärlorna "Svart på vitt", där historien kring ett gammalt fotografi berättas. -- Det var väldigt roligt att göra "Svart på vitt". Vi gjorde 130 stycken, minns Hans Villius. -- Jag har alltid tyckt det varit roligt att syssla med och via tv förmedla populärhistoria till en bred publik, fortsätter han som bland annat kallats "Historiens röst i Sverige".
Att han och Olle Häger på senare år fått efterföljare i att popularisera ämnet historia ser han som positivt med ett par förbehåll: -- En journalist är en journalist och ingen historiker. Även om man skriver flyhänt och trevligt blir det inte rätt sorts historia om man slarvar med historiska fakta. Eller förvanskar historiska källor. Man kan kritisera dem, men man får absolut inte ändra på dem som skett i en relativt nyutkommen bok om Karl X Gustav där Erik Dahlbergs dagbok förvanskas å det grövsta. Det tycker jag är illa och en fläck på denne historikers i övrigt mycket fina vapensköld.
Hur vill Hans Villius själv gå till historien?
-- En svår fråga, skrattar han men tillägger efter några sekunders eftertanke:
-- Kanske som den som gjorde historien bred och populär. Men förhoppningsvis dröjer det innan det blir aktuellt. Jag tycker det är roligt att leva i nuet.