Vi i Linköpings Över-vakares och kontaktpersoners förening har förlorat en kär medlem och vän. Det Ragnar representerade som medmänniska kan inte beskrivas i ord. Han var övervakare och stödperson åt flera stycken, men han sa aldrig att han var stödperson, utan de var hans kompisar. Vår tanke är nu, vem skall följa med dem ut och dansa, vem skall fika med dem när Ragnar inte finns? Han betydde så oerhört mycket för dem.
Ragnar var en stor personlighet, med mycket glädje inom sig, som han inte var sen att dela med sig av. Vi kommer att sakna alla roliga episoder från hans tid som polis, som han på sitt finurliga sätt delgav oss.
Vi kommer att minnas Ragnar som en stor medmänniska och vän.