Ragnar Yngve föddes 1926 i Ekebyborna, som äldst i en stor syskonskara.
I likhet med många militära kamrater växte han upp under enkla förhållanden på vår östgötska landsbygd. Efter att Ragnar gått sexårig folkskola 1939, utbröt andra världskriget, som avfolkade landsbygden på en stor del av dess arbetskraft.
Ragnar och många av hans jämnåriga fick därför direkt efter skolan börja i hårt jordbruksarbete. För Ragnar innebar det att som 13-åring helt ta ansvaret för stallet på en stor gård, med skötsel, utfodring med mera av 15 hästar.
Under krigsåren gällde regeringens bestämmelse, att inga lantarbetare fick anställas inom industrin på grund av bristen på arbetskraft inom jordbruket. Som bonddräng var man därför mer eller mindre livegen. Det var dock tillåtet att gå in i Försvaret, vilket Ragnar valde och han ryckte in som volontär vid Lv 2 i Linköping den 1 oktober 1943.
Ragnar trivdes från första stund med militärlivet, goda kamrater, bra befäl och en värdefull utbildning. Han ämnade förbli yrkesmilitär, men fick 1948 erbjudande om anställning som polis i Linköping. Men uppsägningstiden, tre månader, hotade att spoliera den möjligheten. Regementsledningen var dock förstående och Ragnar kunde omgående börja sin 45-åriga verksamhet inom polisen.
Under hela sin aktiva tid var Ragnar mycket socialt engagerad med att hjälpa andra människor och alltid med huvudtemat människokärlek. Ofta blev han ombedd att ställa upp som övervakare eller kontaktman. Uppdrag som han ofta åtog sig och genomförde på bästa sätt. Han var en mycket engagerad droginformatör och aktiv i föräldraföreningen mot narkotika.
Kontakten med vårt regemente Lv 2 behöll Ragnar genom åren. Sedan 1948 var han medlem i kamratföreningen, där han var en trogen deltagare i de årliga träffarna. Ragnar invaldes i styrelsen 1997 och övertog 1999 den ansvarsfulla posten som sekreterare. Den uppgiften har han sedan dess, fram till sin bortgång, skött på ett utomordentligt sätt. Även här kom Ragnars sociala engagemang till starkt uttryck genom omtanke om och kontakt med kamrater, som drabbats av svåra sjukdomar och som var i behov av stöd och uppmuntran.
Vi i kamratkretsen känner djup saknad efter Ragnar och bevarar minnet av honom som en god och vänsäll kamrat. Ragnar representerade allt det bästa, som vi menar med Lv 2-andan, gott och fint kamratskap, omtanke om vänner och kamrater, god sammanhållning och andra uppskattade egenskaper.
Våra tankar och vårt deltagande i sorgen efter Ragnar går till hustrun Ulla-Britt, dottern Camilla och hans kära barnbarn.