Ren barnlek för 104-åringen

Linköping2005-08-05 00:00

När Ebba Karlqvist såg sin första bil i början av förra seklet sprang hon ut på vägen för att hinna ifatt den. Och hon är fortfarande lika nyfiken och nästan lika snabb i vändningarna.

-- Åren har gått av bara farten, tycker det lekfulla födelsedagsbarnet, som i dag firar 104 med tårtkalas på Husbygården i Borensberg.

Lillebror Ebbe Lundgren, 20 år yngre, flåsar lätt när han försöker hänga med sin syster. Han kan inte begripa att hon som slitit så hårt blivit så gammal och aldrig klagar över några krämpor.

-- Nu mår jag riktigt bra, säger Ebba, som kvickt kom tillbaka i gammalt gott slag när hon bröt lårbenet i 90-årsåldern.

Tycker om Victoria

Hon ser lite dåligt och får sitta nära teven för att informera sig om viktiga världshändelser. Radion har blivit den pålitligaste informationskällan.

-- Någon sådan hade vi inte när jag växte upp. Det är otroligt så mycket fina hjälpmedel som finns nuförtiden. Jag glömmer aldrig när vi fick kylskåp och inte behövde gräva hål i jorden för att bevara maten.

Ebba föddes 1901, då Oscar II regerade Sverige (och Norge). Statsministern hette Fredrik von Otter, som knappt blev en fotnot i historieboken. När vi påminner om att den brittiska drottningen Victoria dog det året lyser det till i ögonen på flickebarnet framför oss.

-- Jag tycker mycket om vår Victoria, alltid lika folklig och naturlig. Och så kan hon säga ifrån när tidningsmurvlarna blir för närgångna!

Ebba har aldrig varit särskilt påstridig själv, förstår man, utan skött sina sysslor utan att knota. Men i dag ångrar 104-åringen att hon inte protesterade mot missförhållanden under sin ungdomstid.

Ingen vila för en piga -- Jag jobbade som piga på en gård och hjälpte till ute på åkrarna. Efter måltiderna la sig drängarna och vilade i gräset, och gissa vilka som fick ta hand om disken och resterna i köket!

Det blev inte mycket rastat senare heller. Ebba har alltid slitit hårt och aldrig sparat på krafterna. Som 23-åring gifte hon sig med sin Birger, barndomskamrat från Lönsås. Han gick bort 1974 när hustrun var drygt 70 år.

Paret fick två barn, Sten som är 81 och lillpojken Jan, 60. De är inbjudna till födelsedagskalaset, liksom barnbarn, barnbarnsbarn och lillebror Ebbe förstås.

Kamraterna är döda

-- Vi var fyra barn i familjen, men Nils och Göta lever inte längre. De flesta kamrater som jag haft är också döda. Det finns ju inte så många hundraåringar, inte ens i Borensberg.

Ebba Karlqvist skaffade en lägenhet i samhället när hon blev ensam. Det var också då hon började se sig om i världen, åkte på bussresor till Norge, Danmark och Finland och fortsatte med Holland, Belgien och England.

-- Jag hade tur och fick se drottningen, berättar hon.

Nu har hon fått brev från kungen och uppvaktats av biskopen och andra höjdare. Bilder på byrån och väggarna erinrar om märkesdagar och viktiga händelser.

Hemligheten då, hur lever man för att bli 104 år?

-- Ett vanligt bonnliv! Det är nyttigt att handarbeta, att gå mycket och att cykla långa sträckor. Men Birger klagade på att jag skenade ifrån honom.

Ebba brister ut i skratt gott, det gör hon ofta. Hon är känd för sitt goda humör och smittande leende.

-- Jag har aldrig tagit på mig saker som kunnat tynga. Det får rinna av.

Älskar efterrätter

Minnet sviker henne inte. Ebba berättar om sina sex skolår, med undervisning varannan dag, och om umbäranden under det första världskriget. Det var knapert med mat, men på landsbygden fanns ägg, mjölk och potatis. Och kaniner förstås.

Frukt och bär tog man givetvis också vara på. Ebba har vant sig vid desserter efter huvudmåltiden varje dag.

-- Det enda jag saknar här på Husbygården är efterrätterna. Annars finns det inte något att klaga på. Det är lugnt och skönt, inga bekymmer. Och så har jag min bästis, en gumma här intill, och min trogne kavaljer.

Ny romans? Ebba skrattar ovanligt hjärtligt och pekar på rollatorn, som aldrig sviker. Ännu en fantastisk uppfinning.

-- Jag är lika glad för den som för cykeln som köptes på avbetalning när jag skaffat jobb på bondgården.

Riktig kalassyster

Ebba hade flyttat hemifrån då sladdbroder Ebbe föddes. Hon kom dock dit och hjälpte till vid förlossningen. De har alltid stått varandra nära.

-- Men jag gillade inte att bli morbror som treåring, säger Ebbe och stryker storasyster över håret.

Syskonkärleken är inte att ta miste på. Ebbe har lärt sig mycket av Ebba, bjudits på massor av tårta och fått uppleva ovanligt många födelsedagsfester. Hon är en riktig kalassyster!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om