Allt gick så fort när Rigmor, eller Riggan som hon ibland kallades av nära och kära, fick sitt besked om sjukdomen. På endast nio veckor släcktes livets låga på en sprudlande personlighet och jag tror att många i hennes stora bekantskapskrets inte hann med att ta farväl. Mina tankar går närmast till maken Curt samt barnen Pernilla, Per och Lasse.
Rigmor var en person som var positiv för det mesta och hade nära till skratt. Hon kunde göra de flesta på gott humör med sitt sätt att vara och gillade alltid att höra en bra historia, men var inte sen med att berätta en själv om hon lärt sig någon ny. Hon kunde vara barnsligt nyfiken på vad livet hade att erbjuda och det är ju en fantastisk egenskap, speciellt när man arbetar med barn som hon gjorde. Alltid redo att åka på någon shoppingtur, teater/konsertresa eller att man bara kom förbi på en fika under hennes stora gästfrihet i hemmet i Skäggetorp eller sommarhuset i Källvik.
Rigmor fattas oss!