Rolf gick med i KFUM-kören i Linköping under gymnasiet och fortfarande ljuder hans barytonröst där varje vecka. Nu fyller han 80 år och några planer på att sluta har han inte.
Men det är ju inte bara kören. Rolf har sjungit på mängder med bröllop och begravningar och i en hel massa andra sammanhang. Hela hans liv har handlat om musik.
– Ja, det började redan med mitt första skrik när jag föddes klockan 07.10 den tredje maj 1938. Min mor sa att jag sjöng höga C, säger Rolf när vi träffas hemma på Vasavägen i Linköping.
Det är många som hört Rolf sjunga genom åren, inte minst då han medverkat med sin solosång i kyrkor, föreningar, hembygdsgårdar med mera. När det gäller kyrkor har han koll, han har sjungit i 121 kyrkor i Östergötland, 15 i Småland och lika många i Skåne och Blekinge.
En hel bokhylla hemma hos Rolf och hustrun Gunnel är full med noter och sångtexter och annat som rör Rolfs musikaliska gärning. Han för noggrann statistik över alla sina framträdanden och vet exakt hur många gånger han framfört en viss sång.
– Kan du gissa hur många begravningar jag sjungit på sedan 1965? Det är 4 471 stycken. Den allra populäraste sången är ”Jag har hört om en stad”, den har jag sjungit 1 031 gånger, säger Rolf och tar fram ett A4-häfte som listar alla begravningssånger han sjungit.
På andra plats ligger ”Var jag går i skogar, berg och dalar”, och på tredje ”Där rosor aldrig dör”. Men att räkna upp alla går inte här, listan slutar med sång 325, ”Tjustbygd du fagra”, som Rolf framfört en gång. Och det finns ytterligare 45 sånger som han ännu inte hunnit föra in på listan.
Att musiken kommit att fylla tillvaron för Rolf Vårdstedt är egentligen inte konstigt. När han växte upp i Kättilstad utanför Rimforsa var det med musiken ständigt närvarande. Det fanns ett piano hemma och mamma Carin tog gärna en paus ibland från sysslorna som bondmora och satte sig vid pianot och spelade och sjöng.
¬– Från radion ljöd ofta Jussi Björlings röst. Han var en tidig förebild.
De tre sönerna skulle lära sig spela piano. För Bjarne och Christer gick det bra men Rolf friidrottade bort sin ungdom, som han uttrycker det, och spelade också basket. Senare blev han tränare för läroverkets damlag.
Det var först i samband med militärtjänstgöringen han började ta sånglektioner. Sångläraren uppmanade honom att söka till musikhögskolan. Alla tyckte att Rolf var en god sångare, alla utom han själv.
– Jag hade ansökningshandlingarna hemma men jag skickade aldrig in dem. Jag hör till jantelagens generation, tyckte inte jag var tillräckligt bra. Det spelade ingen roll vad alla andra sa.
Så Rolf utbildade sig till lärare i stället och jobbade som högstadielärare i många år tills han en dag tog ett av sina mest vågade steg. Det var 1990 och han hade sjungit på sin fritid i så många olika sammanhang att han nu vågade säga upp sig och bli frilanssångare på heltid.
– Det var ett djärvt steg att ta. Jag fick hälften så bra lön men dubbelt så bra schema med många sovmorgnar, säger Rolf med ett leende.
Hans sångargärning har också gjort att han fått en av Linköpings bussar uppkallad efter sig.
– Jag stod vid rött ljus härom dagen och blev omkörd av min egen buss, skrattar Rolf.
Ett annat sammanhang där han ofta har synts är i S:t Lars kyrka vid jul. Där har han sjungit ”O helga natt” vid 55 jular. Inte i rad dock, en gång var han hes och en annan gång hade han skadat tre revben under arbetet med grunden till sommarstugan.
Tar du fortfarande den där höga tonen på slutet i ”O helga natt”?
– Ibland. Den tonen står inte i noterna som den franske kompositören skrev utan har blivit en sån där bravurton som sångare tar till när de vill briljera lite. Det är sångens budskap som är viktigast! Det poängterade alltid min fantastiska sångpedagog Greta Albertus.
Naturligtvis har en sångare som Rolf Vårdstedt sina favoriter bland de klassiska kompositörerna. Några av dem syns på nothäftena på pianot i vardagsrummet, och ytterligare några sitter inramade med sina porträtt på väggen – ¬ Bach, Mozart, Haydn och andra. Kanske är Bach den störste om du frågar Rolf.
– Jag sjöng faktiskt vid hans grav i Leipzig under en turistresa härom året, det var med en speciell känsla. Färdledaren bad mig sjunga något och jag valde en kantat av Bach som jag sjöng a capella.
När vi ses i lägenheten på Vasavägen håller han som bäst på att förbereda det musikkåseri han ska framföra den 6 maj då han ger en välgörenhetskonsert i Missionskyrkan i Linköping tillsammans med Bernt Nylund, violin, Ulla Gerardson, piano, Jacob Wessbo, orgel samt KFUM-kören. Temat för konserten är ”Sången och musiken i mitt liv under 80 år”.
– I samband med konserten ska vi samla in pengar till Läkare utan gränser. Jag tycker de gör ett fantastiskt jobb ute på fältet, säger Rolf.