Vår käre vän Rolf Johansson har hastigt gått bort efter en kort tids sjukdom. Vi saknar honom ofantligt.
Rolf föddes i Göteborg 1940, och han förblev i bästa mening göteborgare livet ut. Med sin trevliga dialekt, sin stora värme och härliga humor var han oss alla till ständig glädje och stöd. Han var starkt humanistisk till sin läggning och hade stor förmåga till lyhördhet och medkänsla såväl i den privata kretsen som i sitt arbete.
Rolf valde att bli polis, och vi vet att han som polis i ledande ställning var en kunnig och mycket uppskattad yrkesman. Sin hustru Eva, också hon från Göteborg, träffade han i Kiruna 1968, och redan året därefter flyttade de tillsammans till Rättvik. De flyttade vidare 1976 ner till Östergötland och Sturefors. Här växte de tre sönerna Niklas, Ola och Erik upp, och här samlade Rolf och Eva omkring sig en bred vänkrets som vi är glada att få tillhöra. Vi lärde känna varandra under nybyggartiden i villasamhället. Genast slogs vi av den stora gästfriheten i det Johanssonska hemmet och drogs ofta med i deras starka intresse för naturen, musiken och dansen.
Rolf hade också många andra intressen och engagemang. Han var bland annat mycket idrottsintresserad, och även om Blåvitt var laget i hans hjärta deltog han länge aktivt inom fotbollen i Sturefors IF, under flera år som ordförande i ungdomssektionen. Här matchade han ivrigt sina söner och de övriga ungdomarna. Han hade också en tydlig politisk medvetenhet med ett starkt miljöintresse. Utifrån detta och även ett religiöst engagemang var han en period ordförande i kyrkorådet i Vist församling.
Rolf var en intresserad resenär. Han återvände regelbundet till de norra landsdelarna, särskilt fjällvärlden och han gjorde också längre resor ut i världen. Bland annat vistades han flera gånger vid det ekumeniska centret i franska Taizé. Tillsammans med Rolf planerade vi under hösten för en gemensam resa till Skottland, men dit kunde han på grund av sjukdomen tyvärr inte komma med.
Rolf for gärna ut i hembygdens landskap, till lands eller på sjöar och kanaler. Många är de gånger vi njutit av dessa resor i Rolfs sällskap. Det är lätt att minnas Rolf med en blomsterkrans runt hjässan eller med en bukett av johannesört och bullerblomster i handen när han ropar glatt: "Vi tar ett kvällsdopp i Rängen från klipporna i solnedgången!"
Rolf Johansson var en god och pålitlig vän. Han kunde stärka oss alla med sitt trygga, varma skratt, och han kunde också föra det goda, förtroliga samtalet med var och en av oss. Nu saknar vi honom bland oss. Vi tänker på hans närmaste och känner det djupaste deltagande i deras sorg.