Ännu en vän av Linköpings äldre generation, Rose Gustafsson, har nyligen lämnat jordelivet i 95 års ålder. Min fru och jag lärde närmare känna både Rose och hennes båda bröder, när hon 1955 återvänt som änka efter seminarierektor Sven Gustafsson till sin kära barndomsstad Linköping efter några års vistelse i Växjö, där hon hade biskopinnan Brita Brilioth som en av sina bästa väninnor.
Eftersom jag råkade känna Brita Brilioth med familj från mina studieår i Lund på 30-talet, var det för min fru och mig en glädje att ha de båda väninnorna Rose och Brita som kärkomna gäster. Då kom de inte bara att livligt berätta om sina lyckliga år i Växjö utan också i samtalen dröja vid sina upp-växtår. Rose hade för sin del oförgätliga minnen från barndomsåren i Risbrinken, där hennes far på sin tid drev en omfattande trädgårdsanläggning, som bara ett fåtal Linköpingsbor nu torde dra sig till minnes.
När Rose Gustafsson nu i hög ålder har fått lägga sitt trötta huvud till ro, vill jag som en av hennes i dag efterlämnade vänner tacka Rose för all den glädje och vänlighet, som hon alltid spred omkring sig närhelst vi möttes. I sorgens och saknadens stund deltar jag som mångårig vän med de båda barnen Bengt och Suzanne jämte Sten i familjen. Frid över det ljusa minne som Rose, denna trogna dotter av Linköping, kvarlämnar!
minnesord