Översten och slottsfogden Rune Eriksson, Solna, har efter en tids sjukdom avlidit 78 år gammal. Hans närmaste är makan Margaret och dottern Cecilia med make Patrik.
Rune Eriksson föddes i Vaxholm. Efter studentexamen och senare officersexamen vid Krigsskolan Karlberg 1951 utnämndes han till fänrik vid Bodens artilleriregemente. Efter ett par års trupptjänst genomgick han Artilleri- och ingenjörsofficersskolan, AIOS. Därefter följde trupptjänst vid A8 varvad med FN-tjänst i Sinai.
Rune Eriksson var 1965--67 elev vid Militärhögskolans tvååriga stabskurs. Under de följande åren tjänstgjorde han som detaljchef vid artilleriinspektionen, som lärare i teknik vid Krigsskolan Karlberg och som lärare vid Artilleriets skjutskola. 1978 tilldelades han graden överstelöjtnant med särskild tjänsteställning och placerades som chef för arméstabens artilleriavdelning. 1979 blev han bataljonschef vid Svea artilleriregemente, A1, i Linköping.
1983 utnämndes Rune Eriksson till överste och chef för regementet. Där verkade han fram till pensioneringen 1987.
Efter pensionering från det militära tillträdde Rune Eriksson 1991 befattningen vid Hovförvaltningen som slottsfogde för Ulriksdals och Haga slott. Därmed påbörjade han verksamhet inom ett helt nytt arbetsfält, som han kom att syssla med till sin bortgång. Han blev en auktoritet inom Djurgårdsförvaltningen genom sina kunskaper och sin ledarstil.
Rune Eriksson var också under en lång period ordförande i Sveaartilleriföreningens Stockholmsavdelning. Saknaden efter honom är stor i denna krets. Som sektionschef för militär femkamp inom den militära idrottsverksamheten, SMI, blev han erkänd och upp-skattad ledare. 1988 tog han över ansvaret för föreningen Karteschen, som sedan 60-talet verkat för utbyte mellan finska och svenska artilleriet. Ett ordförandeskap han innehade ända fram till 2000.
Rune Eriksson var en framstående ledargestalt med en träffande humor, snabbhet i repliken och ett ungdomligt sinne. Han hade mycket god kontakt med all personal och var alltid hemtam i de mest skiftande situationer. Vi kommer att sakna hans omtanke, naturliga vänlighet och det engagemang som kom vänner och medarbetare till del.