Jag får säga som Mark Twain: Ryktet om min död är betydligt överdrivet.
Nyligen dog enligt text-tv, tidningsnotiser och radionyheterna "journalisten och författaren Jan Mårtensson, bosatt i Lund, vid 66 års ålder".
För min del är jag poet och romanförfattare, men också frilansjournalist och föddes i Tidaholm 1944. Under fem--sex år på 1990-talet var jag bosatt i Lund. Då intervjuades jag av min namne i Sydsvenskan: "Mårtensson möter Mårtenson." Han porträtterade mig också i samband med min 50-årsdag.
Många trodde det var jag som hade dött. Flera av mina barn och några av mina systrar fick förfrågningar om det. Men även rätt många av mina läsare och författarkolleger har hört av sig.
När jag hade gett ut mina två första böcker i slutet av 1960-talet, dök det upp ytterligare en Jan Mårtenson (vi stavar båda efternamnet med ett "s") som huvudsakligen började ge ut deckare. Det skriver jag mer om i satiren "Mordet på kungens man", där författaren och poeten Mårten Janson avlivar sin namne Mårten Janson i dennes egen genre.
Den tredje och nu avlidne Jan Mårtensson stavade sitt efternamn med två "s". Han var chef på Sydsvenska Dagbladets lundaredaktion och gav ut några böcker om Lund. Dessutom skrev han om deckare. Många trodde han var identisk med deckarförfattaren. Men det hände att han även skrev om honom. Det finns en fjärde person med samma namn, tonsättaren Jan W Morthenson, men han har åtminstone sett till att krångla till stavningen av namnet. I en av Jean Bolinders deckare finns en "Jan Mårtenssson" med tre "s" för att han vill skilja sig från de övriga.
Jag kom att tänka på den finlandssvenske Georg Scneevoigt, en av de mest framstående dirigenterna genom tiderna på Malmö musikteater. Han skulle fylla 75 år och intervjuades inför födelsedagen av Skånska Dagbladet. Veckan innan födelsedagen blev han inlagd på sjukhuset. På tidningen låg sedan länge en färdigskriven nekrolog och redaktionen förväxlade den med födelsedagsintervjun.
Schneevoigt ringde till Skånska Dagbladet från sjuksängen sedan han läst artikeln:
-- Det skulle vara alla förunnat att en gång i livet få läsa hur jävla bra de var, när de levde!
Så dog han kort efteråt. Då blev det en förstasidesnyhet i Skånskan och den inleddes så här: "Som vi tidigare meddelat våra läsare har dirigenten Georg Schneevoigt avlidit."