Vi sitter på Café Gyllen i Linköping och Shirwan har just fått frågan om varför han ville mötas upp på denna plats.
– Det hände något speciellt här för många år sedan, säger Shirwan och tittar på gågatan som passerar bakom oss. Han fortsätter:
– Jag försökte avbryta ett bråk. Till sist drog en kille fram en pistol. Han gjorde mantelrörelsen och siktade mot mitt huvud. Hela världen försvann och jag tänkte att det var kört, säger Shirwan.
Det var där och då, vid nära döden-upplevelsen, som Shirwan insåg att det var dags att göra en genomgående förändring i sitt liv. Han förstod att han ”inte var immun mot ett pistolskott”. Han hade varit en bråkig ung man, en riktig värsting vilken polisen hämtade upp efter skolan för att ta till en boxningshall där han fick avreagera sig. Men trots sin klarsynthet vid dramat visste han ännu inte att han skulle ägna sig åt att hjälpa just bråkiga ungdomar.
När Shirwan kom till Sverige var han 13 år gammal och förvirrad över det nya landet. Hans familj flydde från Irak då hans pappa var politiskt aktiv mot Saddam-regimen, och för den unge pojken blev det en chockartad tid full av kulturkrockar.
– Jag minns att jag gick ut, och det var ganska kallt och snöade. Det första jag såg var en kille och en tjej som stod och pussades. Jag blev livrädd och sprang upp till min pappa. Jag hade bilden från Irak att det var skäl till avrättning, säger Shirwan och småler åt minnet.
Shirwan har efter en kontrovers på jobbet precis avslutat sin tjänst på Brottsförebyggande gruppen. Arbetet innebar att man fångar upp ungdomar i åldern 10-20 år som är i riskzonen att fastna i, eller redan befinner sig i, kriminalitet. Gruppen har nära kontakt med polisen och säkerhetsavdelningen i Linköping samt socialtjänsten, skolor, fritidsgårdar och alla möjliga verksamheter som har med ungdomar att göra.
– Vi kallas för Brottsförebyggande gruppens brobyggare. Vi bygger broar mellan ungdomarna och samhället, säger Shirwan.
Många av ungdomarna som Shirwan kommer i kontakt med ser polisen som ett hot. Arbetet som gruppen gör möjliggör en kontakt med polisen som inte är grundad i rädsla.
– Vi har lyckats med många ungdomar som fått en bra relation till polisen. När de stöter på varandra på stan vänder de sig om och kramas. Många av de äldre poliserna känner ungdomarna som sina egna barn, säger Shirwan.
Att Shirwan blev en ”brobyggare” var ett högst medvetet val från polisledningens sida. Det hela började när Shirwan och hans bror drev en restaurang tillsammans, där många poliser brukade äta innan de skulle börja sitt nattskift. Så småningom fick Shirwan nära kontakt med dem, och när han bestämt sig för att sälja restaurangen fick han frågor om vad han skulle göra därefter.
En lördagsmorgon några dagar senare vaknade han av att telefonen ringde. Det var poliskommissarien, och han informerade honom om att det fanns en ledig tjänst som han ville att Shirwan skulle söka, och han kunde lämna honom som referens.
– De såg ju hårfärgen för det första. De behövde någon som varit med, någon som vet hur verkligheten fungerar och vad ungdomarna vill. Och det visste ju jag. För mig var det självklart, säger Shirwan.
När han började sin bana i Brottsförebyggande gruppen kände han redan många av de barn och ungdomar som polisen försökte hjälpa. Han blev en länk mellan två parter med få beröringspunkter.
– De kunde aldrig säga till mig att jag var rasist. Hade det varit en svensk kille hade de sagt ’håll käften, du vet ingenting’, säger Shirwan.
Han stortrivdes på jobbet och fick snabbt en nära kontakt med de unga som inte hade något hopp om framtiden. När han går på stan numera blir han överröst av värme från unga och deras föräldrar.
– Den kärlek jag får när mina ungdomar har lyckats, den tacksamheten de visar gör mig jätteglad, säger Shirwan och ler stort.
Trots att han har slutat på sin arbetsplats försvinner han som tur är inte ur sina ungdomars liv. På fritiden hjälper han dem få sommarjobb och har alltid mobilen på sig.
– Jag kommer inte lägga ner bara för att jag slutat få betalt, säger Shirwan.