q Jag kan fortfarande inte fatta att det är sant. En av mina "goaste" vänner finns inte mer.
Sigvard lärde jag känna i början av 1980-talet och han var den av de finaste människor jag känt. Han hade alltid något roligt att berätta och alltid tid för en kram.
Jag hade nöjet att arbeta med honom ett par somrar på banken i Falerum. Sedan dess har vi hållit kontakten regelbundet.
Tyvärr miste han sin Essy för nästan tio år sedan. Hon var alldeles otroligt duktig på att laga mat. Just den biten med matlagningen vet jag att Sigvard tyckte var jobbig sedan han blivit ensam. Han försökte, gick till och med på matlagningskurs, men han skojade alltid och sa att Essy fick koka tevattnet så han bara hade att värma det när hon skulle bort någonstans.
För övrigt kunde och var Sigvard intresserad av det mesta. Vi hade många skojiga stunder tillsammans och många förtroliga samtal.
Jag kommer att sakna honom jättemycket och jag och min familj sörjer honom. Våra tankar går till Lennart, Birgitta, Camilla och Andreas.