Allas vår vän Siri har lämnat oss. När hon fick sjukdomsbeskedet för drygt ett år sedan visste vi att det var mycket allvarligt. Men som den livsbejakande och positiva person Siri var kämpade hon på och klagande inte i onödan. Jag är tacksam för att jag mår så bra och att all personal omkring mig är så underbar. Siri fick vara med oss nästan som vanligt det sista året men till sist slog sjukdomen till. Jag är så glad att Siri slapp ifrån ett utdraget lidande och att jag fick säga farväl på telefon.
Vår vänskap började på 1960-talet. Jag var ny i en stor yrkeskår. Hon var den första som hälsade mig välkommen. Det kändes otroligt tryggt. Siri fanns alltid till hands när jobben blev tuffa, att vara hemsyster var inte alltid så lätt. Med sin människokännedom var Siri ett stort stöd.
Siri hade en folkvagn och jag fick följa henne ut på små utflykter, alltid till naturen och det som var vackert, resan till Bornholm, somrarna på Aspanäs, vistelserna i mitt sommartorp.
Kännetecknande för Siri var att hon var en tjänande människa, en bussig kamrat och en vän i alla väder.
Hennes tro och positiva livssyn gjorde det lätt att umgås. Kom vi in på världens elände och samhällets destruktiva utveckling, avfärdade hon detta med ett nu pratar vi om annat. Hon slog några ackord på cittran och sjöng. För trots allt såg hon det goda och vackra på jorden.
Siris plats är tom, telefonen är tyst, de glada och vackra vykorten kommer inte mer. Jag unnar Siri vila och frid i en ny dimension.