Skolhem!? För en ung läsare låter kanske detta som en inrättning för halvkriminella. Men här var det tvärtom!
Skolhemmet i KFUK:s regi på Järnvägsgatan 10 i Linköping påminde snarast om en engelsk privat internatskola. Från 1939 till 1963 bodde här privatinackorderade flickor från östgötaslätten, Småland, Kisa och Åtvidabergstrakten -- från bland annat slott, gods, präst- och bondehem. Vi gick i den dåvarande 7-åriga flickskolan eller gymnasiet på Högre Allmänna Läroverket (nuvarande Katedralskolan).
För många av oss var detta möte den första träffen någonsin sen skoltiden. Vi gick husesyn i det nu tomma huset i våra gamla rum med utrop, skratt och kommer-du-ihåg-rop, och ibland blev just känslan av engelskt internat för så kallade fiiiina flickor intensiv. För det var inte lyx vi levde i utan sparsmakad väluppfostrad ordning.
Femton flickor åt gången, två i varje rum, somliga med handfat och handkanna, ett enda badrum, där varmvatten tydligen ibland saknades under kriget. I "överhuset" bodde de stora (äldre) flickorna och i "underhuset" vi småflickor som ännu inte börjat gymnasiet.
Vi kunde spela piano i sällskapsrummet och föreståndaren "tant Fiffi" lärde oss måla porslin under hobbyaftnarna. Vi konstaterade att vi ännu har små vackert målade minnen kvar hemma i gömmorna.
Personalen bestod av föreståndarinnan tant Fiffi (Svea Svensson-Holmberg senare Vide Ohmnann), en kokerska och en husa. I matsalen togs även betalande lunchgäster emot utifrån, ofta läroverkspojkar från landsorten.
För oss från senare tiders "underhus" var det särskilt fascinerande att möta dem som hade bott här redan från 1939. Vid en lång, välsmakande och pratsam lunch på "Lagerbladet" efteråt läste Maja Nordlund ur sin dagbok från den tiden och hon var själv förvånad över att det pågående världskriget inte ens märktes eller nämndes i dagboken. Kanske var det så för de flesta ungdomar i en skyddad tv-lös värld. Och Maja konstaterade att hon övergav verbens pluralformer 1943. Obs! Där var hon före sin tid -- officiellt avskaffades de 1945.!
I den sjuåriga flickskolan fanns i forna tider flickor som efter denna klädsamma bildning finputsades i någon schweizisk flickpension för att så vara redo för en passande partner på äktenskapsmarknaden. Men redan under kriget fanns skolhemsflickor både i flickskolan och på gymnasiet med andra ambitioner.
Minst två professor har till exempel bott på skolhemmet. Barnögonläkaren professor Kerstin Richardsson-Strömland berättade vid lunchen om sitt intressanta forskningsarbete och som många akademiker på hög nivå struntar hon i pensionering och bara jobbar vidare. Och yrkeskvinnor -- ja det är vi alla vi som träffades denna glada dag.
Tacksamma lovtal strömmade emot dagens huvudperson Birgit Stensson-Hassler. Hon ensam hade organiserat denna träff, som nu sitter som ett soligt utropstecken i vårt minne.