Janne Edelholm fyller 67 i september och nu tycker han att tiden är mogen för att sluta jobba och gå i pension.
36 år som skadedjurstekniker på Anticimex i Linköping får räcka.
– En fantastisk tid är över. Jag har verkligen älskat det här jobbet, men allting har ett slut, säger Edelholm.
Han lutar sig tillbaka i stolen och småskrattar.
Han gör det ofta, drar på mungiporna.
Särskilt när han ställs inför frågor som rör det som väntar efter sista arbetsdagen, torsdagen den 20 juni, dagen före midsommarafton.
– Det är lyx att kunna gå i pension.
– Tänk att kunna vara ledig alla dagar i veckan och dessutom få betalt för det.
– Det värsta är väl när min chef läser det här. Han kommer garanterat att säga, "så har du haft det de senaste trettio åren", haha.
Janne Edelholm lyfter fram alla kundkontakter och arbetskamraterna som han kommer att sakna mest av allt, vid sidan om att vara behövd och uppleva en känsla av tillhörighet.
– Jag har mest haft lantbrukare på min arbetslista. Det är goa människor rakt igenom. Och väldigt tacksamma. Så fort jag klarat av ett uppdrag har jag alltid fått ett leende och några vänliga ord. Det har verkligen känts fint.
Stockholmsdialekten har inte suddats ut, trots 36 år i den östgötska myllan.
– Född i Uppsala, uppvuxen i Stockholm. På en rad olika adresser. Det var anställningen på Anticimex som fick mig att dra ned till Linköping. Då var jag 31 och hade levt ett kringflackande singelliv, säger Janne och räknar upp några av de jobb han hade innan flytten söderut.
– Två år som vikarierande mentalskötare på Södersjukhuset. Jag skrev in personer som togs in för fylleri. Innan dess var det folkhögskola och juniorsäljare på Kapp Ahl.
Kärleken, Annette Göransson, träffade Janne Edelholm för nio år sedan, i samband med ett saneringsjobb som gällde getingar som letat sig in i sommarstället i Drögshult mellan Rimforsa och Ulrika.
– Jag fixade getingarna, men kände att det klickade till på något sätt med Annette. Några dagar senare åkte jag dit, med förevändningen att jag ville kontrollera att getingarna verkligen var borta. Syftet med resan var förstås att träffa Annette igen. Vi kände väl båda att det stack till i oss, haha.
Som skadedjurstekniker har Edelholm upplevt en hel del "obehagliga" grejer som säkert skulle få nackhåret att resa sig på de flesta tvåbenta individer.
– Vi har massor av råttor som kutar omkring i ledningarna under oss. Ibland har de tassat omkring bland fötterna på mig och det har såklart inte varit särskilt trevligt. En gång kilade en mus upp i ena byxbenet på mig. Jag hoppade och studsade omkring en stund och till slut föll den ur brallorna. Man kan säga att vi skiljdes som vänner, haha.
Edelholm berättar om svartmyror som vaknar till liv i mars och april, om getingar som börjar surra kring midsommar och gnagare som visar sig på höstkanten.
– Vägglössen är också ett gissel. De har ökat i antal på senare år, säger han.
Som pensionär kommer Janne att ägna många timmar åt att, som han uttrycker det, "påta i jorden på sommarstället".
En och annan bok lär det också bli.
– Jag har gröna fingrar och gillar trädgårdsarbete. Och om jag fastnar för en bra deckare kan jag läsa ut den på ett par dagar